Nu kanske ni undrar varför jag gjorde såhär

Jag har bytt adress, numera är det bergochdalbana.wordpress.com som gäller. Ber om ursäkt till er som har länkar eller bokmärken till denna sida. Men jag fann att det fanns så många fördelar med att byta, lättare att byta stil och ha lite ordning, mindre html-skrivande. Så jag hoppas att ni hittar dit och att det inte ställde till för mycket besavär för någon.

Kärlek Patrik

Stilhjälp

Jag vill ha en klockren stil i vår, och sommar. Så som jag klär mig nu känner jag inte riktigt är tydligt. Det är svårt att säga vad som är något som skulle passa Patrik. Eller så är det kanske så att det det är ganska mycket som skulle passa mig. Så jag vill ha lite hjälp. Kom med förslag. Jag har just nu tre ganska bra idéer. Den första går helt i linje med de skor jag köpte igår. Vita Fred Perry, väldigt casual, väldigt huligan. Fred Perry pikéer och Levis jeans är väldigt stilrent och skönt. Oah det passar ju bra nu när jag tänt gå lite mer på fotboll.
Den andra är lite mer trucker. Massa skägg, pilotbrillor, wifebeaterlinnen, säckiga lite skitiga byxor, kanske med ett par slitna gympaskor eller converse till. Det ställer ju onekligen inte så mycket krav på mig, men å andra sidan är stilen kanske inte så tydlig som jag önskat.
Den sista är mig nya personliga favortisserie. My Name Is Earl. Killen har alltid rutiga skjortor med linne eller t-shirt under och jeans. Problemet med detta är att han har ganska långt hår och en trevlig mustasch, det kommer ta för lång tid att fixa håret, och jag tror inte min skäggväxt verkligen fixar en sådan fin valross.
Förslag någon?

Helgen

Stefan. Gamla vänner. Nya vänner. Rom. Listor. Dans. Förfest. Soppa. Full. Nya skor. Leenden. Öl. Fika. Film. Popcorn. Hallon och vitchoklad muffins. 360. Trött. Kallt. Glad. Bakis. Efterfest.

Årets hittills bästa skiva är;
Some Loud Thunder av Clap Your Hands Say Yeah!

Satan
Satan
Satan
Satan
Satan
Satan
Satan
Satan, said dance!
So let´s go!

Bögband

I kväll hade vi lite av en ungdomsgård hemma hos oss, det var mat (mycket god soppa bestående av det mesta i rotsaksväg), tv-spel, the office och en del pratande. Ett ämne som dök upp vara att det ska finnas någon amerikansk sekt som listat olika band som anses göra dig homosexuell.

Så nu när alla försvunnit hem till sig fick jag lov att googla lite. Första träffen blev denna lista. Det är en någon amerikansk sekt som listat ett antal band som tydligen ska påverka sin publik så mycket att sekten anser att det finns anledning att varna föräldrar för denna musik, speciellt idag när internet gör musiken så tillgänglig. Jag tänker inte lägga upp hela listan just här, men jag kommer göra ett mindre urval av mina favoriter;

• Elton John(really gay), det fantastiska med detta är dels det som står inom parantesen, dels att han faktiskt är med inte mindre än två gånger.
• Metallica, som till och är med på bild.
• Morrissey(?questionable?), som tydligen inte är helt klart att han är gay, men det är onödigt att chansa.
• The Grateful Dead (drugs too), som faktiskt pysslar med droger också.
• Eminmen, DMX, Lil' Kim, Jay-Z, Ghostface Killah är ett par hip-hopare som tagit sig in på denna lista, nu är jag inte helt säker, men jag trodde inte att hiphopen generellt hade den mest upplysta synen kring HBT.
• Richard Cheese, artisten som gör roliga, men tveksamma tolkningar av populära låtar i loungeverision. Hmmm... hur då?
• Nickleback, måste bara avsluta med detta, bandet som verkligen fick mig att bara tända på killar, ledsen alla flickor som jagat mig, men Nickelback och böglobbyn har mig i sitt grepp.

Tycker att det är så fantastiskt att dessa människor finns och verkligen vet vad som är värt att kämpa för. Själv kommer jag att få sitta uppe hela natten och radera mp3or. God Damn It!

Barndomens lukt är rengöringsmedel?

Vackert väder, sol som glittrar i snön och inte ett moln så långt ögat kan nå. Efter en intensiv pluggmorgon så skulle kanske en promenad skulle sitta som mjältbrand?

Ett snabbt öga på termometern avslöjar att så verkligen inte är fallet, visst man kan klä sig, men det är onödigt att gå ut när det föreligger livsfara på grund av någonslags köldknäpp. Ok, göra sig i ordning, klippa sig och ta på sig annat än mysbyxor och luvtröja då? Men det är ju så skönt att mysa omkring hemma i kläder som känns som en blandning mellan att vara naken och att vara inbäddad under en filt framför en brasa. Så nej.
Vad återstår då? Vad skulle mamma gjort?
När det är vackert väder ute så städar man, i vart fall om det är vinter och lördag. Så kommer jag ihåg det i alla fall. Så för första gången sedan någon storstädning som jag och mitt ex fick för oss att ha när vi bodde i Eskilstuna så har jag varit delaktig i en sådan städning där allt göres på en gång. Det handlar alltså inte om att dammsuga upp det där som man tydligt sett ligga i hörnet de sista veckorna. Inte heller om att ta fram moppen för att torka av där den där jobbiga killen tappade ett glas rom och cola på festen. Nej, det här var en sådan städning där vi la upp stolarna på bordet, skakade mattor, dammade, torkade golvet och dammsög.
Det blev naturligtvis larvigt rent, men det som framför allt hände var ett det för mig framkallades en nostalgisk känsla av barndomen. När man själv sorterat varenda Heman-gubbe och ställt alla gosedjur i sin rätta ordning på sängen under två timmar och sedan satt sig framför videon med Robin Hood eller Starzinger, så har mamma städat allt. Från golv till tak, torkat, dammsugit och skurat. Och det luktar rent. Det luktar Ajax med citrondoft. Precis så luktar det här nu, så jag tänker leta rätt på den tecknade Robin Hood som var en av de första filmerna jag hade på VHS, och en av de första jag tankade hem när den möjligheten fanns, och fortfarande i mina mysbyxor njuta av den nostalgiska citrondoften. Men först ska här göras kaffe!

Ge mig ett val mellan två piller!

Sitter just nu och försöker skriva ett PM som tar upp problemet med hur individen är den viktiga enheten i samhället. Hela tiden ska individen försvaras gentemot demokratin, kollektivet, majoriteten, lagen och den stora stygga staten. Vad jag vill få fram är att vi lever under ett individens diktatur. Massor av saker som är dåliga sker i individens namn, äganderätt t.ex. När ett företag blir så stort att dess ekonomi är större än länders (Microsoft, GM, IKEA osv.) så är det inte rätt att gömma sig bakom rätten till individuellt ägande, för deras handlande påverkar oss alla, de förstör allas vår miljö, de kan göra massa människor arbetslösa för att rädda börskurser osv.
Det är ena sidan av myntet, det andra är att massvis av ansvar läggs på oss som individer, korkade begrepp som konsumentmakt får oss att tro att vi bär ansvaret själva för att göra världen bättre. Men vem kan begära av en mamma med två snoriga ungar i händerna att kolla alla äpplen på Ica för att se vilka som är mest lokalt odlade. Det är ju sådant vi skaffat staten för, det är staten, alltså vi, kollektivt, som har möjlighet att genom lagar se till att miljön blir så bra som möjligt.

Men världen är för stor, alla dessa begrepp, individer, liberalism, socialism och på det ekonomi, tillväxt och dess konsekvenser växer till ett monster som jag inte kan greppa, jag kan inte förstå allt. Jag har börjat se ledtrådar, se sammanhang. Men jag kan inte komma åt det hela på riktigt. Jag behöver någon som kommer med två piller, ett som får mig att se sanningen och ett som får mig att somna om. Jag skulle absolut välja att se sanningen, men om det bara fanns ett val, att somna om, skulle jag ta det. För det är jobbigt att vandra omkring i limbo där jag är nu.

Ungersk rap!

YouTube, den underbara källan till skratt där alla har sin favorit som man msnar till vänner eller säger, `sök efter det här´, på fester eller dylikt har gett oss detta. Det är en ungersk raplåt, med inte helt korrekt engelska, inte riktigt så gangsta som man förväntar sig av rap, men med ett stort hjärta på rätt ställe, "I dont want no war!". Med tanke på att det är melodifestivaltider så kommer ni inte att bli chockade över den dåliga musiken, så det är bara den positiva upplevelsen kvar. Håll tillgodo!

Tack Tomas för länken!

En klump otur?

Jag har haft en liten teori i bakhuvudet väldigt länge. Det är en sådan teori som naturligtvis inte stämmer, men den finns där ändå. Och den tanken har betydelse för mig, men precis som för religiösa människor så är det ganska sällan jag verkligen får bevis för att den fungerar. Men nu har jag haft en uppenbarelse. Min tanke är lite som karma, fast ändå inte;
Alla människor har en viss del otur, vissa mer än andra. Och denna otur ska användas under din livstid, frågan är hur stor varje portion blir. Därför brukar jag tänka att det är ganska bra att man drabbas av mindre olyckor ganska ofta, för då sparar man inte ihop till att bli påkörd av en lastbil eller dylikt. På min senaste resa gick allt så förbaskat bra att jag de sista två veckorna inte vågade åka några fordon, eller dyka, eller gå långt, eller vara under kokosnötspalmer. Lite överdrivet kanske. Men inget hände hur som helst.
I fredags när vi var ute så var det något bakom mig som råkade slå av mig mina glasögon, när jag fick upp dom från golvet typ 5-10 sekunder senare hade någon redan råkat kliva på dom. Detta kunde lätt ha räknats som en massa otur. Men den sista tiden har allt både gått och kännts bra, så jag räknade denna otur som en ganska liten portion och dansade glatt vidare, ett ganska litet pris att betala för allt som gått bra. Och så igår när jag skulle sova, då fick jag bevis för att det var tur att det hände.
Jag skulle bara byta musik på datorn, klockan var runt två (ja,jag lyssnar på musik när jag sover). Men lampan vid sängen är avstängd på grund av att det satt en laddare i eluttaget, men jag tänkte att jag hittar till datorn ändå. Vad jag inte kom ihåg var att jag hade vattnat växterna i mitt rum och av någon anledning fyllt upp hela kannan till kanten, vilket är mycket mer vatten än vad som går åt. Denna kanna råkade jag hälla ut, hela, över min dator som står bredvid skrivbordet. Av någon anledning så fortsatte den funka. Jag skyndade mig att stänga av den, torka överallt, dra ut alla sladdar som verkligen var dyblöta och sen öppna burken för att blåsa ut så mycket vatten som möjligt med min dammborttagningsluft. Efter en natts torkande och en ganska ängslig morgon med lite extra mekande med ljudkortet som inte verkade funka så kom allt igång. Det är denna dator jag skriver på, trots att den dränkts i en liter vatten. Så nu verkar glasögonen ännu mer värda, nu när den oturen varit med och skyddat mig från den super kostnad, och allt extra mek det skulle bli om datorn verkligen pajade.

Hallelujah!

Uppdok

Uppdok är det ställe där studieresultat sparas här i Uppsala. Alla institutioner skickar in de betyg som varje person fått rill detta ställe och sen när du har tillräckligt många poäng så kan du ta ut en examen eller bara skicka med utdraget med ditt cv eller när du söker stipendium eller dylikt.
När något nytt händer så får man ett mail som berättar att något har förändrats i din poängsaming. I morse kom det ett sådant mail till mig som talade om att jag fått godkänt på kursen Den Globala Ekonomin som var en intressant kurs som gick på hippieskolan CEMUS en bit utanför stan. Det var naturligtvis skönt efter denna terminsstart där jag tentat av 30 poäng (1,5 terminers studier) som legat och släpat, skräpat eter mig.
Det betyder också att jag firar 100 poäng. Jag har alltså 2,5 års heltidsstudier bakom mig där jag tagit alla poäng, och inom en vecka förväntar jag mig att tio poäng till trillar in efter succén med nationalekonomitentan tidigare i år. Nu till det mindre roliga. Jag fick runt nyår brev från CSN där dom helt enkelt ville smeta in lite i ansiktet hur mycket studieskuld jag hade. Trots att jag betalat av från den tiden jag pluggade i GBG så ligger det just drygt 107 000 kronor. Eftersom jag har 100/110 poäng så kan vi se att varje poäng kostad mig ungefär 1000 kronor. Värt? Jag vet inte ännu, men jag har svårt att personligen värdera nationalekonomi A till 20000, på grund av de inkompetenta lärarna, tråkiga skolan och vad som faktiskt sitter kvar i huvudet på mig. Inte heller kan jag inte riktigt värdera de ändå ganska kortvariga TP-kunskaper som historian gav mig till ett pris av 40000 kronor.
Men samtidigt, det har för det mesta varit himla roligt. Någon slags kunskapstörst som hela tiden matas med nya ämnen och insikter. Massvis av nya vänner, städer och upplevelser som jag inte skulle vilja vara utan. Och att studera kräver inte direkt de 40 timmar i veckan som det sägs att det ska göra. Det är lite som att jobba deltid med något som för det mesta faktiskt är väldigt intressant. Så i slutändan är det nog värt det, speciellt om jag får ett jobb som jag verkligen trivs med och vill ha efter alla dessa studier.

91 dagar, 13 timmar, 29 minuter

Internet och datorer är så fantastiska när det gäller att göra saker som är fantastiskt onödiga. Till exempel kan man ha en liten nedräknare längst ner i ena hörnet på Firefox. Men att de är onödiga är absolut inte samma sak som att de inte är roliga. Just nu räknar min dator ner tills dess att mitt plan till USA flyger iväg från Arlanda.
Jag är larvigt peppad på att äntligen få resa igen, och tycker att det ska riktigt roligt och intressant att inte åka med mitt ex som jag gjort för det mesta tidgare. Nu kommer jag att få se hur jag funkar med någon annan, långt borta, ganska utsatt. Men jag tror att det kommer att gå bra. Det kommer bli fantastiskt roligt. Raka vägar, stora hus, stora träd, mäktiga solnedgångar, den eventuella möjligheten att köpa en iPhone som släpps i juni i USA, instrumentalrock på bilstereon, vattnigt kaffe på billiga vägkrogar och en massa massa mil avklarade och kommande.
Har börjat klura på en lista med saker som jag vill göra där, allt är ur olika filmer, men inte destå mindre vill jag göra dom, förmodligen just därför till och med. Kom med fler förslag!

-Sätta hundra dollar på svart.

-Hitta stället på kullen ovanför staden där man parkerar bilen och hånglar.

-Gå på karneval och köpa rosa sockervadd.

-Stanna bilen vid en stor röd klippa längst en rak väg, elda en brasa, dricka öl och röka på.

-Få fortkörningsböter när polisen åker upp bakom, stannar oss och ber att få se license and registration please.

-Köpa en flaska sprit och få den i en brun påse av asiaten i kassan.

2006

Jag ger upp, jag har suttit och funderat, formulerat och omformulerat. Lagt till, dragit ifrån. Ändrat, fixat. Men det bli aldrig som jag tänkt. Jag får inte fram det jag vill ha fram. Det här får bli summan av mitt år, det kommer i klumpform av ämnen jag tänkt ta upp;

Boende;
Gränby, Jonas, Helena och Axel i en stor fin lägenhet långt, långt borta med Frida och Nathalie som allierade långt där borta i utkanten av Uppsala. Ständigt bra häng, mycket vardagsalkohol, tyvärr mådde ingen av oss speciellt bra just då, bättre lycka nästa gång.
Eskilstuna hemma hos mamma och Bosse, hatar den staden, men jag kan inte tänka mig några som ställer upp mer och ger mer utrymme och respekt än dom.
Tegnérgatan med Jocke. Mer centralt, snyggare, men mindre. Mycket varsitt rum med varsin dator, men förbaskat trevliga TV-spelskvällar, utgångar, Måltidpizza och fester.

Skola;
Fruktansvärd Nationalekonomi som fick mig att vilja sluta plugga för gott i våras. Inte mycket roligare Statistik på hösten som dock gick att förstå teorierna kring. Dessutom Global Ekonomi på hippieskolan utanför staden, intressant, tankeväckande och sena blöta regniga onsdagskvällar på cykel.

Människor;
Människor som gjort extra stort intryck på mig 2006;
Helén som försvann efter 5 års förhållande. Det gjorde ont och tog tid. Vänner som jag kommit att hänga mycket med och prata om det mesta med, Helena, Jonas och Axel. Magnus, Lasse och Ellen, Jocke, Sam, Emma. Och så alla dom som jag inte träffat lika ofta men som jag haft väldigt roligt med, kommer inte nämna någon om jag skulle råka missa en eller två.

Flickor;
Det var konstigt att lära sig att träffa någon annan efter ett halvt decennium med samma flicka. Men det gick. Träffade flera som fick mitt hjärta att slå lite snabbare, tyvärr så funkade det inte alltid så bra av olika anledningar, men jag skulle klassa det som ett mycket bra år på den fronten.

Händelser;
Två Spanienresor som var trevliga, men hälsa på ex som åkt till andra länder är inte en bra idé. Dom träffar andra.
Åre med pol magarna, massvis av roligt trots regn och plusgrader.
Arvikafestivalen men Malin och Jocke, riktigt bra, riktigt Turbo, men kanske börjar vi bli lite gamla för det här nu?
Häng med Malin i Stockholm, aldrig har jag gått omkring så mycket i Stockholm, nu hittar jag nästan överallt och Stockholm blir aldrig kallt med Malin.
Midsommar ute i skärgården på Camillas land, precis som i en Prippsreklam. Dock var det inte lättöl jag drack och slutet av kvällen var lite suddig, och varför min fot var svullen i ett par veckor efteråt har jag ingen som helst aning om.
Paris med Helena, fantastiskt roligt. 500 spänn med Ryan och en massa roligt promenerande, shoppande, ätande, biotittande och parkhäng.
Min 25-årsdag, det var den bästa födelsedagen i mitt liv. Tack alla som kom och grattade mig, tack för alla sms och bloggmeddelanden. Det värmde som fan.

Kort och koncist, orkade inte med att försöka mer.
2007 blir grymt för övrigt. Det har jag bestämt!

2006 års skivor

Jag har inte uppdaterat på väldigt länge, det är för att nästa inlägg kommer att bli en sammanfattning av 2006, och det var mycket som hände. Det verkar inte bli läskigt långt, men jag vill ändå fundera igenom vad jag vill ta upp och så. Så tills berättelsen om mitt 2006 kommer så tänkte jag slänga upp en lista på de tio bästa skivorna i år enligt mig, de kommer inte i någon speciell ordning, alla har jag lyssnat mycket på och de har varit lite av soundtracket i år, (kanske framförallt hösten). Så håll tillgodo, och kom gärna med egna förslag eller kommentarer.

The Knife "Silent Shout"

Midlake "The Trials of Van Occupanther"

Red Sparowes "Every Red Heart Shines Towards the Red Sun"

Khoma "The Second Wave"

Cult of Luna "Somewhere along the highway"

Mogwai "Mr. Beast"

The Roots "Game Theory"

Mono "You Are There"

Russian Circles "Enter"

65daysofstatic "One Time For All Time"

---

Länge har jag varit rädd för mina tankar. Har ofta låtit bli att ge utrymme för att tänka dom alls. Satt på datorn på att visa serier jag sett tiotals gånger när jag ska sova och så vidare. Men den sista tiden när tankarna bara flygit sig på har de ofta handlat om framtiden. Om alla de saker som kommer att få mig att må bra då. Jag vet inte vilka de är, men de kommer att komma, det har de gjort förrut. Och jag blir lite lycklig då. Lugn i mig själv. Detta har fått följden att jag har lättare att se alla saker som är bra här och nu.
Så om jag ska göra något nytt i år är det att låta mig tänka, våga. Och sen får resten komma som det kommer!

Ska fixa en sammanfattning av året som vart lite senare, om någon vill läsa!

God Jul

Min pappa.

Min pappa är född 1945, i Eskilstuna. Han heter Leif Bergvall och har levt hela sitt liv i den stad där han föddes. Nu för tiden är han sjukpensionerad, men jobbar en del ändå med lite småjobb han kommer över, mycket badrum och sådant. Han är såvitt jag kan förstå väldigt duktig på vad han gör, vi har jobbat ihop en del, i perioder de senare åren, och med mitt lekmannaöga verkar han myckt duktig. Kunderna verkar vara nöjda och glada när arbetet är utfört.
På åttiotalet tror jag att han var ganska lycklig, vi flyttade till ett stort hus på landet, och jag och min bror föddes under detta decenium. Mamma och pappa var gifta, han hade ett eget företag och ett hus att snickra på och göra om. Jag kan inte minnas att jag tyckte att de verkade olyckliga eller att de någonsin bråkade. Nu minns jag inte speciellt mycket sedan innan typ 95, men vad jag förstått är föräldrars bråk något som sätter sig i barns minnen, att bilden av ens föräldrar som någonslags übermänniskor krackilerar när barnen hör dom bråka. Men sådana minnen har jag inte, så jag tänker utgå från att de var ganska lyckliga.
1991 skiljde sig mina föräldrar, jag bodde kvar i huset på landet där vi bodde, tillsammans med mamma och min bror. Jag tror att pappa slutade vara lycklig ungefär då, om han nu var det tidigare. Sedan dess har massor av saker hänt, både med oss barn och med vänner och kvinnor. Saker som har varit bra och saker som har varit dåliga. Såklart, som ett vanligt liv.
Igår firade han sin födelsedag, han fyllde sextioett. Min bror ringde på kvällen och berättade hur det hade varit. Pappa hade köpt en tårta, gjort sig fin, ställt ut mashaller och sen satt han och Stefan (bror) och väntade på att någon gäst skulle dyka upp. Men ingen kom.
Min pappa är den absolut ensamaste människan jag känner. Han är inte speciellt social av sig, ibland så känner jag att det beror på honom att han är så ensam. Han dömmer folk, han är konflikträdd och han väldigt svårt för att höra av sig. Men jag kan inte se att någon förtjänar att vara så här ensam. Han har flera syskon som borde kunna komma och hälsa på, ringa och höra av sig.
Pappa är också den snällaste jag vet, han skulle aldrig kunna göra någon något elakt flit. Han har alltid gjort sitt bästa för mig och min bror. Kanske det inte alltid funkat, men utifrån hans perspektiv och förrutsättningar så har det verkligen varit allt han kunnat.
Jag är rädd för att jag ska bli som min far, att jag ska sitta frånskiljd och ensam när jag är sextio, utan någon som jag delar vardagen med, utan vänner att spela golf, eller vad jag nu tycker om med. Jag tror inte att det ska bli så, men tanken finns där och den skrämmer mig.

Så nu i jul ska jag åka hem och umgås med min far, det är inget jag ser fram emot. Tystnaden är ofta skrikande i öronen på mig och jag vet verkligen inte vad vi ska säga till varandra. Men jag kommer att sitta där, lyssna och ge de råd jag känner att jag kan ge. Det är inte många råd, men jag hoppas verkligen att kunna hjälpa honom lite grann. Och framför allt ska jag berätta för honom hur mycket han betyder för mig och att jag älskar honom.

Fy fan för ansvar.

Jag har precis suttit två dagar i streck och gjort klart Pol magföreningens årsredovisning, klockan är nu halv två på natten.
För ett år sedan, ny i staden och ute efter att få nya vänner, så ställde jag upp som kassör i UPS när de frågade mig. Jag är på tok för snäll. Den här föreningen gör inget direkt intressant, en tidning som är ok. Annars mest fester och lite små utskott som pysslar med ditten och datten. Kassörens roll är inte speciellt stor. Vi omsätter inte men än kanske 40000, men det är en himla massa kvitton och dylikt som ska hållas reda på och irriterande räknigar och ansökningar som ska in i tid.
Nu är jag snart äntligten fri. Och nästa gång någon ber mig så ska jag räkna till tio innan jag svarar ja bara för att vara snäll.

Det har varit ett ensamt år.

Har varit singel i ungefär ett år nu. I praktiken lite längre, men jag har inte kännt mig som sådan längre än kanske ett halvår. Det har varit bra. Bra för mig personligen att tvingas anstränga mig för att träffa nya vänner, bra för att jag har fått lära mig att vara ensam. Jag menar inte ensam som själv, utan ensam som att det inte finns någon speciell som vet allt om, som alltid vet vad jag behöver. Någon som ger tröst, stöd, glädje.
Sen har jag träffat andra som något har kunnat hända med, och saker har hänt. Men inget som på något sätt påminner om hur det var i mitt senaste femåriga förhållande.
Jag är oerhört förtjust i känslan av att vara kär, och i ärlighetens namn så försvinner den pirrande känslan, eller den dyker inte om lika ofta, efter ett par år tillsammans med någon. Det blir lätt att man känner varandra utan och innan.
Så vad jag vunnit på att vara singel är att jag har kunnat fått fjärilar i magen av någon helt ny rolig och söt människa. Vad jag förlorade när det tog slut var en fantastisk vänskap och trygghet. Med bra saker kommer dåliga.
Det har på många sätt varit ett ensamt år, mycket saknad, dels av en speciell person och nu på snare tid av någon alls. Någon att dela saker med, se på film med, äta frukost med och berätta precis allt som man inte berättar för andra.
Vet inte alls vad jag vill ha ut av detta inlägg. Kom bara att tänka på att det vart ett år ungefär nu när jag lyssnade på Cowboys av Kent här om dagen. Jag ångrar inte att det blev så här. Jag önskar det nog inte annorlunda på något sätt heller. Men det har varit ett ensamt år.
Nästa år kommer inte att vara det.

South Parkmig

Idag hade jag Jonas och vår nya statistikvän Tobias någonslags gruppövning i statistik. Vi skulle ta ut en massa siffror från en massa andra siffror och sedan tolka dom. Jag fattade verkligen ingetnting. Så under dom timmarna det tog att sitta där fick jag lov att engagera mig lite i andra saker. Spelade lite spel, kollade alla dagstidiningar, kollade mailen med kanske en kvarts mellanrum. Men så fann jag det ultimata, skapa dig själv som South Park karaktär. Sagt och gjort. Jag gjorde två av mig själv, den första är den mentala bilden av mig själv, lite manga liksom, så som jag känner mig, inte som jag ser ut, även om vissa likheter kan finnas. Typ skägget, glasögonen och kepsen. Den andra är jag på gasque. För er som inte är studenter så är det någonslags tillställning som vi studenter envisas med att gå på, det finns ett smått oändligt antal om man vill. Jag går bara på pol maggrejerna, det är som klassfester, men man måste skåla åt rätt håll, sjunga sånger och hålla tal och sånt skit. Hur som helst. Det är såhär jag känner mig när jag är på en sådan sak.
Sen gjorde Jonas en på sig själv, som är väldigt lik, så jag tänker ta med den för er som känner honom. Och så gjorde vi en tolkning var av Helena, vår gamla sambo. Tyvärr så blev bara min kvar. Den kommer sist i vår lilla South Parkutställning.

Vad kom först?

Musiken eller känslan? Är det så att musik som inte är speciellt munter, som handlar om riktiga saker tilltalar mig själv och dom jag väljer att umgås med? Hur kommer det sig att vi lyssnar på musik som inte säljs i massupplagor, går runt på mtv och rix?
Det är absolut inte så att musiken inte kan göra mig på gott humör, eller att den inte kan få en att vilja dansa och gå ut. Men någonstans så grundar sig all musik jag och många av mina vänner sig i en inte helt ljus känsla. Den behandlar livet, alla funderingar, motgångar, kärlek och andra saker som rör människors tankar. Det kan vara en känsla av att musiken är just soundtracket till ens liv. Och då är frågan, började man fundera kring saker och ting först, började man i moll i känslan eller i musiken?
Lyssnar en del på musik för att stänga av, kontra känslorna, snarare än att förstärka dom och ta i tu med det man känner? Eller kan det vara så att en del helt enkelt inte tänker mer än rix fm?

Musiken betyder väldigt mycket i mitt liv. Datorn står på så fort jag är hemma och ska jag någonstans så är mp3-spelaren alltid med. Den gör mig glad, den leder mig när jag går. Den kan få mig att reflektera. Den kan få mig att sakna. Den kan passa så klockrent när jag ska iväg och träna. Den kan vara fantastisk att hångla till. Den kan få mig att flyta bort, föra mig till sinneslandskap jag inte visste om att jag hade i mig, platser dit jag inte trodde att jag skulle hamna just idag.

Detta är mina senaste två veckors mest spelade artister, vilka är era?

Update

Long time no see. Länge sedan sist, igen. Det har hänt mycket, och mycket är planerat. Framförallt så har jag pluggat, pluggat och pluggat. Efter att ha kört den sista tidens tentor så har jag försökt komma ifatt genom att sitta tills det att ekonomikum stänger varje kväll och bara träna, peppa och preppa boken till de tentor som varit. Det har gått bra och jag är förhållandevis säker på att jag satte tentan som jag gjorde i lördags. Det garanterar mig 20 poäng den här terminen och jag kommer därmed få csn även i vår. Sen har jag en tenta den 11e december som om jag tar den innebär att jag får trettio poäng i höst, vilket skulle kännas duktigt, för det är svårt nu.
På det så har jag en 10a till som hänger kvar sedan i våras, den går av stapeln den 17 januari, och jag tor att om jag bara motiverar mig själv att läsa ordentligt till den så kommer det inte att vara några problem och det i sin tur betyder att jag har tagit alla poäng jag läst och alltså har ryggen fri inför kommande studier. Det skulle vara riktigt skönt.

Bland annat för att motivera mig själv till att läsa en massa nu så har jag bokat in lite resor i vår. Att ha något roligt att se fram emot är lite a och o för mig. Så nu har jag följande resor att se fram emot;

Första helgen 2007 (som det läskigt nog är nästa år) så kommer jag åka till London och hälsa på Camilla som flyttade dit nu i höstas för att bli någonslags börsmäklare, vet inte riktigt hur det gick till, hon läser ju liksom i min klass och vi är då rakt inte utbildade som börsmäklare. Hur som helst så gillar jag London och det kommer att bli riktigt kul att träffa Camilla också, hon är som en knippe energi så jag hoppas kunna sno lite med mig hem på något sätt.

Vecka fyra ska jag fara med klassen och åka snowboard i Åre, efter förra årets katastrof då det regnade hela tiden så kan det liksom inte bli sämre i varje fall. Det är kul att åka bräda och om det går på drygt 1500 för resa, liftkort och boende för en fyra fem dagar så är det lätt värt det även på en student ekonomi.

Den första maj komer jag att flyga till USA, L A närmare bestämt och vara där en månad, försöka mig på en roadtrip vilket skulle vara fantastiskt roligt. Mina stipendiepengar jag fick i höstas kunde nog inte användas bättre. Ska försöka besöka San Fransisco, kanske Vegas och så eventuellt en avstickare till Grand Canyon där jag har en kompis som kommer att jobba med klättring tror jag så det vore kul att prova. Har aldrig vart i det stora landet i väster så det kommer bli spännande.

För övrigt har jag blivit tipsad av jocke om ett program som registrerar allt jag spelar på Winamp och sedan sammanställer det i en lista. Man kan få en lista för året, månaden eller veckan som gått över vilken artist, skiva eller låt som gått mest. Sen hittar det andra som har liknande musiksmak, så man kan kolla vad dom lyssnar på och få tips och idéer. Bra idé tycker jag. Har provat i ungefär en vecka nu. Om någon skulle vara intresserad finns det bild härunder som visar de populäraste artisterna på min dator denna vecka. Last.fm heter programmet och siten.

Risk

Jag vann för första gången i mitt liv, vad jag kan minnas i alla fall, ett parti risk. Det tog fyra och en halv timma att göra, men tills slut hade jag tagit över asien och sydamerika vilket var mitt uppdrag, och kunde njuta över att ha piskat Philip och Jocke. Min bror spelade en hel del Risk när vi var små och jag stod för motståndet emellanåt i alla fall. Tyckte aldrig att det var speciellt roligt, mest en massa tärningsslående och samlande av enorma arméer innan något hände. Men igår spelade vi efter dom regler som faktiskt var de officiella och det var mycket roligare. Risk är också ett utmärkt ämne att skriva en c-uppsats i statistik om, det är ganska avgörande hur många arméer man anfaller med varje gång och därmed hur många tärningar man får använda. Att attackera med fler tärningar ökar såklart chansen att vinna, men eftersom försvararen vinner vid jämn utgång så är risken också betydligt mycket större.
En sak som är konstigt är kartan, hur har de motiverat det konstiga utplacerandet av länder, hur kommer det sig att Ryssland inte finns med alls medan Ukraina av alla ställen består av östeuropa och halva Ryssland. Varför går det inte att attackera Japan från Kina, det har ju hänt tidigare? Varför består Sydamerika av bara fyra länder, och varför ges bara två extra förstärkningar till innehavaren av denna kontinent när innehavaren av den norra grannkontinenten får hela fem?
Även om en hel del frågor onekligen uppkommer så är det faktiskt ett roligt spel som jag kommer att försöka mig på igen, det är ju extra kul att vinna!

Vänner som gammal

I helgen har jag firat min födelsedag hemma hos mamma och Bosse (mammas man). Vi fick massor av god mat, jag fick lite extra pengar till min reskassa, så nu blir det en resa till USA i vår, och det blev en massa umgänge med diverse släktingar.
Efter att min bror och Lisa försvunnit samtidigt som mina kusiner och moster så var det bara jag, mamma, Bosse, mormor och morfar samt deras vänner sedan urminnes tider, Barbro och Calle kvar. Den största behållningen med kvällen var att sitta kvar efteråt, äta lite, dricka mycket kaffe och en del konjak och bara prata och lyssna på dom när de pratade om saker som hänt under deras tid som vänner.
Det var historier om när Olle och Calle flyttade åt Barbros mamma och dom fick starköl, men trodde att det var lättöl och blev alldeles för fulla för att köra bilen därifrån. Om julaftnar och när barnen var små, både jag och mina kusiner och mamma, moster och Barbro och Calles jämngamla barn. Om hur det var att ta med barnen på utflykter och hur fruarna försvann till kören när det var dags för dessa söndagsutflykter. Mycket skratt och minnen, interna skämt och glädje.
Nu är historierna i sig själva inte alls speciellt märkvärdiga, men det är så kul att veta att de varit så goda vänner under en så lång tid. Det fick mig att funderara en del över hur det kommer vara när jag blir gammal, vilka kommer vara mina vänner, kommer det vara sådana jag träffat hemma i Eskilstuna, kommer det vara folk från Uppsala och i sådana fall vilka, har jag ens träffat dom ännu? Hur kommer dom trivas med min eventuella livskamrat? Kommer det vara dom som jag bara träffat och gillat spontant, eller kommer det vara sådana människor som jag anstränger mig för att bli kompis med för att jag tror att dom är bra människor?
Omöjligt att säga, hur som helst så hoppas jag att det kommer att finnas några som vill följa med när mina barnbarn fyller 25 som jag kan trivas med lika bra som jag märkte att eftersläntrarna på mitt släktkalas trivdes med varandra.

Mitt fantastiska födelsedagsfirande

Jag har haft ett par fantastiska dagar under tiden runt jag fyllt år. Väldigt många har hört av sig via sms, kort, telefonsamtal eller genom att dyka upp rent fysiskt vid olika tillfällen. Det har kännts väldigt bra, en liten egoboost, som jag tror behövdes. Vill passa på att tacka alla, jag har verkligen blivit glad av allt detta. Jag tänker lite kort beskriva ungefär vad som hänt de sista dagarna, skulle egentligen ha gjort det tidigare, men internet hemma är försvunnet, så jag måste sitta i skolan och meka. Det hela började klockan 0800 på min fördelsedag när ett gäng bestående av några av mina bästa vänner kom insjungandes i mitt rum, gav mig paket och en väldigt bra frukost. Jag sov verkligen, det ar nog första gången, som liten var jag ofta lite mer spänd inför födelsedagar, julaftnar osv, så jag blev verkligen överaskad. Pluggade inför tentan dagen efter och fikade en hel del mellan telefonsamtalen denna larvigt snöiga dag. På kvällen kom mamma och bosse och hälsade på, fick bland annat datorn som jag skriver på just nu. Behövde den kanske inte just nu eftersom jag har en stationär, men jag hoppas att jag kommer åka utomlands en del tack vare studierna och då kan det ju absolut vara praktiskt med en dator. I torsdags var det tenta, det kan ha gått, det kan ha skitit sig, vet inte det ännu. Gjorde den, spelade squash, gick hem, drack några öl och sen fick jag huvudvärken från helvetet och fick lov att lägga mig 2115 och sov till 1100 dagen efter. Så något var det som var ansträngande, kanske att skriva tenta på a-nivå när jag är 25, antar att kroppen förstod att det inte är naturligt att göra sådant. I fredags hade jag fest, det kom alldeles lagom med folk så att maten räckte, alla kunde ha någon att prata med och jag kunde täcka halva sängen med presenter, det var hur som helst mycket trevligt. Saknade lite folk från eskilstuna som jag hoppades skulle kommit, men jag förstår att det inte går att ta sig överallt och hursomhelst, jag har själv vart larvigt dålig på just denna grej. Men hur som helst, bra tillstälnig, och bra paket, fick en dator, en blomma, en dansande mullvad, kaffe, saft, strårom, massa kläder, en låtsatsbajskorv, blandade skönhetsprodukter, böcker etc. Jag älskar att få paket. Som ett litet barn. Resten av veckans i alla fall för mig intressanta händelser i kort sammanfattning; Lördags, mitterminsfest med pol mag, det var maskerad på abc-bokstema. Jag tog mitt ansvar som gammal historiker och klädde ut mig till neger enligt den gamla skolan då min bokstav var lilla n. Igår, tisdags, Ed Harcourt spelade på Katalin, var där med lite bra männsiskor och såg en konsert som var riktigt riktigt bra, antar att det skulle levt upp till alla mina förväntninger om jag hafgt några. Nu var det bara en rolig överaskning. Det ser ut att bli en bar konsertmånad, ska på Mono och Kaizers Orchestra nästa vecka och dessutom lyckades vi få biljetter till Nine Inch Nails, men det är inte förrän i april.

Ska försöka få upp några fler bilder snart, blogger krånglar just nu.

25

När jag var liten, vet inte riktigt hur liten, men säg kanske tio, hade jag en helt annan bild av hur det skulle vara när jag blev gammal. På den tiden såg jag 25 som en magisk gräns där allt som skulle hända i ens liv som var värt någonting redan skulle ha inträffat. Jag såg mig oftast med en motorcykel, tror jag fick detta från en äldre kusin som var helt frälst i motorcyklar, själv kände jag ingen som ens hade en, men jag visste att det var sådan jag skule bli. Och om inte en mängd saker inträffat den dag jag fyllde 25 så skulle jag ta min motorcykel och åka ut över ett stup, lite som slutscenen i Thelma & Louise, allting efter 25 var ändå bara en utförsbacke.
Exakt vad som stod på listan över saker som skulle ha klarats av vet jag inte riktigt men jag vet att jag absolut skulle ha skaffat barn vid den här åldern, för jag ville inte vara en gammal pappa. Med det kom att jag naturligtvis skulle ha ett bra jobb, en karriär som redan var påväg. Antar att det skiftade en hel del kring vad jag skulle bli, men jag vet att jag var inställd väldigt länge på att bli djurforskare, ett ganska odefinierat yrke, men jag tror att det ingick att ha på sig khakikläder och rädda utrotningshotade djur i Afrika. Jag skrev faktiskt små extra arbeten hemma om olika djur, bland annat näbbdjuret som var en liten favorit.
Idag fyller jag 25 år, och jag har inte ens en motorcykel, inte har jag några barn, någon att skaffa dom med eller en karriär. Även om jag haft en så är jag ganska säker på att jag inte tagit med den till USA för att köra fort genom dammet och slutligen störta ut över klippkanten. Saker och ting är inte som jag ville när jag är tio, inte som när jag var femton eller tjugo heller. Om jag ska vara ärlig så vet jag faktiskt inte om jag är helt där jag vill vara just nu heller. Men det spelar ingen roll, det finns alltid planer, idéer om vad jag borde vara och göra som flyger omkring in mitt huvud. Det viktiga är att jag trivs, att det finns människor runt omkring mig som trivs i mitt sällskap förmodar jag lika bra som jag trivs i deras. Det finns människor som tidigare vart mig väldigt nära som kommer tänka på mig på min födelsedag och som jag är glad att jag fortfarande har kontakt med.
Kort sagt, trots att jag inte ens är nära en karriär utan kommer att gå i skolan tills jag är nästan trettio, inte har barn eller ens flickvän och cyklar till skolan, så trivs jag. Det ska bli spännande att se vad de närmaste 25 åren har att erbjuda, det känns som att många av höjdpunkterna kommer nu.

pulse

you crawled into my bed that night
like some sort of giant insect
and i found myself spellbound
at the sight of you there
cocooned in my room,
beautiful and grotesque and all the rest of that bug stuff
bluffing your way into my mouth
behind my teeth, reaching for my scars
that night we got kicked out of two bars
and laughed our way home

that night you leaned over
and threw up into your hair
and I held you there
and i thought
i would offer you my pulse
if i thought it would be useful
i would give you my breath
except
the problem with death is that you have
some hundred years and then they can
build building on your only bones
100 years and then your grave is not your own
we lie in out beds, and our graves
unable to save ourselves from
the quaint tragedies we invent
and then undo from the stupid circumstances
we slalomed through
and i realized that night that the hall light
which seemed so bright when you turned it on is nothing
compared to the dawn
which is nothing, compared to the light
which seeps from me while you're sleeping
cocooned in my room
beautiful and grotesque resting
that night we got kicked out of two bars
and laughed our way home
and i thought
i would offer you my pulse
i would give you my breath
i would offer you my pulse

Mycket nu..

Shit vad jag är dålig på at uppdatera här nu. För de närmast sörjande som faktiskt läser den här då och då vill jag ursäkta mig med att det händer så mycket nu. Både bra och tråkiga saker, men hur som helst så känns det inte som om tiden räcker till riktigt. Det är en irriterande känsla.

Sedan sist har jag i korta drag, vart i Stockholm och träffat gamla och nya vänner, vart ute en del på sköna utekvällar, tränat lite mindre än vanligt på grund av att jag haft ont i knät pch pluggat en hel del. Och framför allt har jag hängt med flickan med musiksmaken. Det uppstod någon kortvarig kärlek där, tyvärr åkte hon till Argentina idag och kommer inte tillbaka förrän juni. Det är tråkigt, men jag tror att det här är något som fick upp mina positiva vätskor i hjärnan så det räcker en bra bit in i höst, vilket kan behövas för jävlar vad höst det har blivit.

Bonusinfo förresten, jag var och storhandlade idag och lyckades komma upp i den smått fantastiska siffran av 666 kronor. Jag log lite i smyg och den gamla hårdrockaren i mig blev alldeles lycklig.

vidrar vel til loftarasa

Den kanske finaste musikvideon någonsin. Skicka gärna länkar till andra om ni anser att det finns konkurrens, det vore kul att se.

Film som umgänge.

Att se på film tillsammans med någon eller några är ett fantastiskt bra sätt att umgås. Det är lätt att bara sätta sig nära varandra och dela någonslags upplevelse. Den kan vara bra, den kan vara dålig, långtråkig, skrämmande eller pirrande. När filmen är klar så är de inblandade på något sätt en insikt rikare, det finns ämnen att prata om. Samtidigt är det lätt när människor inte känner varandra tillräckligt bra för att ha en middag eller en pysselstund tillsammans, eller om du träffat en person som du tycker mycket om och kanske vill hålla i handen, men vet inte hur. Då kan en film passa som handen i handsken.
Ibland blir det dock ett substitut för att umgås på riktigt, det kan bli svårt att ens veta hur man ska bete sig med en grupp människor om det inte finns en dvd-spelare och ett gäng filmer, eller i andra fall ett Xbox fullt med spel.
Ikväll hade vi lite av en ungdomsgård hemma hos oss, vi var knappa tio personer som spred ut oss i vardagsrummet på diverse kuddar och såg på film. Lucky Number Slevin som var riktigt bra för övrigt. Mysigt, men alla bara försvann när det var klart. Så nästa gång kommer det att bli pyssel av något slag. Pussel, flörtkulor eller kanske trolldeg, något måste det bli. Sen när alla gjort en liten tomte i trolldeg som står i ugnen och väntar på att bli klar, då blir det film.

Annars är det mesta bara bra. Helgen vände på dygnet. Hängde med flickan med den fantastiska musiksmaken i fredags och var ute lite grann. I lördags blev det inte uppgång ur sängen förrän klockan tre och jag var hemma från nollfyra släppet på ÖGs runt fyra natten till söndag. Mycket roliga kvällar med skönt folk omkring mig. På det så börjar en ny skolvecka och föreläsning om dötrist statistik redan klockan tio på måndagen. Det är hårt att vara student.

Gratis pengar!

Idag kom jag hem efter en ganska misslyckad pluggdag. Jag förstod liksom inte alls vad det var vad de ville att jag skulle göra. Och när jag väl lyckades få till en uträkning som jag tyckte verkade lovande och rimlig så visade facit att det var på ett helt annat sätt man skulle ha gjort för att få det rätta svaret. Men hemma låg det ett kuvert och väntade som skulle komma att rädda dagen.

Jag sökte ett stipendium som många av mina vänner fått tidigare, från stiftelsen Fredrik Lindströms Minne (nej inte den Fredrik Lindström), tänkte att det kan ju vara värt en chansning i alla fall. Så två dagar innan sista ansökningsdatum så letade jag rätt på alla papper och lyckades knåpa ihop ett personligt brev med en massa stämplar och intyg och grejer och skickade iväg det. Svaret skulle komma i mitten av oktober och alla skulle få reda på om de fått något eller inte.

Så jag antog att detta brev skulle vara ett sådant man får när man söker ett jobb. Typ, tyvärr kan vi inte erbjuda dig något nu men tack för visat intresse. Men icke, följande stod att läsa;

"Styrelsen för Stiftelsen Fredrik Lindströms Minne har vid sitt sammanträde 2006-10-05 beslutat att tilldela Dig ett stipendium på kr 12000. Beloppet har sats in på konto nr…"

Sådana besked är sånt som får dagen att bli alldeles lysande trots att studierna inte riktigt gick som de skulle. Gratispengar är de bästa pengarna. Keep èm coming!

Tio saker värda att tipsa om

-Japansk musik i form av banden Envy och Mono. Jag är helt frälst och lyssnar i stort sett konstant på dessa band just nu. Bonusinfo är att Mono kommer till Sverige i mitten av november.

-Green Street Hooligans, filmen där Frodo spelar fotbollshulligan låter ju naturligtvis inte speciellt bra, men är en av de bästa filmer jag sett den sista tiden. Snygga kläder och våldsromantisering i en lycklig harmoni.

-Ronnies fantastiska inlägg om metrosexualtitet på sin blogg.

-Träning, personligen skulle jag rekomendera squash och thaiboxning, men det som passar mig passar inte alla. Massvis av energi och koncentrationsförmåga kan tydligen komma ur träningen. Sen är det an klar bonus om man har roligt samtidigt.

-Sigur Ros video till viðrar vel til loftárása, för att det är bland de vackraste som gjorts.

-Tidningen ETC som nuförtiden kommer i ett litet kortare format varje fredag och kalas för Dagens ETC. Små intressanta artiklar i början, långa repotage i den senare delan blandat med vackra bilder.

-Arlas Acidofilusfil med svarta vinbär. Den förgyller verkligen min frukost som dessutom består av fullkornsflingor, en macka, helst med keso, och lite kaffe till det.

-Att gå upp lite tidigare än tänkt och städa, styra upp och kanske motionera lite, det gör väldigt gott för samvetet resten av dagen.

-Höstpromenader med mp3-spelare fullproppad med ny musik.

-Skjortor och piké-tröjor. Så snyggt, så stilrent. Funkar i alla lägen. Helt klart höstens plagg enligt mig.

Orup får oss att dansa och le

Fest i dagarna två i helgen, först här hos oss och dagen efter hemma hos Emma, Helena och Sanna. Hade peppat ganska länge på att ha en inflyttningsfest och det blev av tillslut. Det kom inte lika många som jag räknat med, men en hel del och framförallt var de som kom människor jag tycker mycket om och det var väldigt roligt. Kvällen var inte slut förrän efter fyra på natten när vi stod inne i mitt rum och dansade till musik från förr. Har laddat hem bland annat Trackslistan från 1990 till 2004 och där finns mängder av godbitar som KLF, Londonbeat, Blur, Brainpool och framförallt Orup som jag faktiskt har en hel bestof med. Det var riktigt, riktigt roligt.

Dessutom så fick vi grymma presenter, två badankor i form av mig och Jocke (min var en gangster, Jockes var antingen ett litet barn eller gay), en chiliplanta, en fin blommig hammare som var fyra skruvmejslar också och det fantastiska Antquarium. Det är alltså någon slags plastbehållare med en blå massa som myror ska bo i, dom både äter geggan och gör hus av den. Tydligen så har dom haft myror i rymden i denna blå gegga, men nu har man anpassat den till jorden. Så nu ska vi ut och fånga arton myror som ska bo där!
Lördagen spenderade jag mestadels sovandes, lite baked, men kvällen styrde upp sig ordentligt. Var hos Emma, Helena och Sanna på fest mitt gamla hem på Sivia. Mycket trevlig fest. Lyckades bland annat bestämma mig för att jag ska gifta mig med tjejen med den bra musiksmaken som jag träffade på festen förra veckan. Det blir på fredag, Elvisbröllop. Det stora problemet är att hon flyttar till Argentina i åtta månader om två veckor. Så det blir ett kort men intensivt (?) äktenskap. Men jag tror faktiskt att musiksmak är det bästa tecknet på att man passar ihop och det skulle förmodligen vara ett bra sätt att bejaka sin musikaliska (obefintliga) sida och tvinga barnen att spela bra musik. Nya Sigur Ros eller Mono kan ju mycket väl bestå av våra barn.
Annars har det vart lugnt. Har inte sportat å några dagar och är väldigt peppad på morgondagens squash vid halv nio och kvällens thaiboxning. Det kommer bli så skönt.

Moms och elljusspår

Det finns så många saker att klaga på och så otroligt många människor som praktiserar detta. Jag kan erkänna att jag själv har lättare för att vara negativ till saker än positiv, det ligger på något sätt närmare att se saker som är fel än saker som är rätt. Vet inte om det är ett mänskligt drag, en kulturfråga eller helt på det personliga planet, lite av varje antar jag. Jag tänkte bryta mitt eget gnällande lite grann nu genom att uppmärksamma två saker som är fantastiska; elljusspåren och momsen.

Idén om det hälsosamma och lyckliga folkhemmet belyses verkligen av elljusspåren. Var du än befinner dig, vilken liten håla som helst i Sverige så finns det belysta motionsslingor med ett lämpligt underlag att bara ge sig ut och springa på. Där ska vem som helst kunna ge sig ut och springa olika längder som visas av pedagogiska skyltar i olika färger och former, och det kanske mest fantastiska med det hela är att folk verkligen gör det. Jag har börjat springa en del nu under hösten och när jag än har vart ute så har det varit en himla trafik med folk som har gått med stavar, sprungit, intervalltränat eller rastat hundar. Personligen tror jag att vi har elljusspåren att tacka för att vi inte har så mycket fetma eller hjärtkärlsjukdomar i det här landet. Ytterligare lyx är det ju förstås att på vintern, oavsett hur lite snö det finns, så är det alltid någon som ordar skidspår att åka i, något jag inte provat, men det finns ju entusiaster överallt. Verkligen en fantastisk uppfinning i en god socialistisk folkhemsbyggaranda.

Det här med momsen kom jag att tänka på häromdagen. Jag var ute och shoppade en massa onödiga saker, lite presenter, lite bruksvaror som tvål, cd-skivor, deo och så lite kläder. Notan för den eftermiddagen slutade på dryga tusenlappen. Tusenkronor som jag bränt på saker som jag inte alls behöver. Visst, jag behöver tvål, och mat, och till viss mån kläder, men inte i en sådan omfattning som jag nu köpte, eller som jag i dagsläget brukar. Det är här det fantastiska med momsen kommer in, av mina drygt tusen kronor går drygt 250 kronor till bra saker, både sådana som jag själv tar del av och saker som kommer andra människor till godo. Saker som elljusspår, sjukvård, min egen utbildning, bistånd och bidrag till människor som inte har det lika bra som jag. Jag kan shoppa och ändå ha ett ganska gott samvete för hur jag kan skämma bort mig själv som student i ett i-land fast folk har det dåligt på andra platser. Och visst jag har redan betalat skatt på pengarna en gång, inte studiemedlet förstås, men på det jag tjänar när jag jobbar, men dessa extra pengar är ju helt enkelt en skatt på vad som skulle kunna kallas lyxkonsumtion. Helt rätt.
Nu går det ju inte att byta ut inkomstskatten mot moms, dels skulle en svart marknad öppnas, men framförallt för att de som tjänar mycket pengar inte spenderar en lika stor del av sin inkomst på shopping, mat eller dylikt som vi andra, och dessa människor ska naturligtvis beskattas hårdast. Men hur som helst ville jag bara belysa detta underbara fenomen, momsen, som i valiga fall ofta får mycket oförtjänt skit.

Så, lite mindre gnäll på internet, lite mindre gnäll från mig.

IKEA och Spy Bar i en lycklig bloggharmoni

Gjorde ett test som Erik rekommenderade på Ikea Family´s hemsida, det skulle avgöra vilken möbel jag var. Jag blev en bokhylla, vet inte riktigt om det känns bra. Men det kanske stämmer ändå, vet inte om jag skulle kalla mig för en spexare, men om IKEA säger det så;

"Du är bokhyllan BILLY i mörk fanér!

Bokhyllan BILLY är ordningsam och står vid sitt ord. Bokhyllan läser alltid säkhetsföreskrifter och följer med i flygvärdinnornas säkerhetsgenomgång på flyget. Många BILLY-bokhyllor bär cykelhjälm. Men bokhyllan är inte tråkig, tvärtom är hon/han en uppskattad spexare och skojare på familjefester och i privata sammanhang.

Karriär
BILLY är ingen vindflöjel, utan en vinnare i det långa loppet. Vanliga bokhylle-yrken är datatekniker, uppfinnare, läkare, lärare. BILLY bör dock se upp så att hon/han inte blir inställd i ett hörn. Hon/han måste aktivt anstränga sig och vässa armbågarna. Det finns alltid någon som ropar högre.

Relationer
Bokhyllan BILLY passar bra tillsammans med diskstället GRUNDTAL. Hittar du ett diskställ, tveka inte utan gift dig på stubinen. I släkten finns säkert fåtöljen BARKARBY; ni kommer väl överens när ni ses, men ni vet båda att ni inte borde träffas alltför ofta då konflikter ofrånkomligen kommer att uppstå. Sittkudden PÖSIG ska Bokhyllan undvika. Visst, en blixtsnabb förälskelse kan uppstå mellan PÖSIG och BILLY, men redan efter några dagar märker ni att det bara var spänningen ni båda sökte. Det finns risk att förälskelsen övergår i bitterhet och ovänskap."


I helgen var jag på fest hos Micke, som jag skrev om i inlägget innan. Det var trevligt. Igår så åkte jag till Stockholm och firade Jonas som fyllde 24. Vi var hemma hos en kompis till honom som bodde på Hammarbyalle´n, ett helt nybyggt område som kändes som framtiden. Allt såg nytt och genomtänkt ut och det fanns nästan ingen trafik där, bara en tvärbana. Skulle chansa på att allt kommer att se ut så runt 2040. Det var ganska tufft, men lite opersonligt. Det skulle mycket väl kunna vara så det kändes när miljonprojekten byggdes också, och dom är ju inte så speciellt uppskattade idag.
Efter en mycket trivsam fest med tårtor, chips med dip, kakor och en del att dricka var det utgång. Vi var på Spy Bar. Japp ni läste helt rätt, Spy Bar. Dom har tydligen bytt ägare och ändrat inriktning, så det är inte lika snobbigt längre, mycket mer indiekids typ. Men oavsett det så kostade det 120 kronor att gå in och systemet funkade så att vakterna pekade på dom som skulle få gå in. Efter att jag, Axel och Jonas stått i kö i typ 20 minuter utan att någon verkade se oss så kom det en kompis till Jonas och anslöt sig. Då kom vi in på ca 5 sekunder. Skillnaden mellan oss var att vi var tre killar som inte riktigt såg ut att passa in och hon var en lång, snygg, svart och trendig tjej. Fantastiskt konstigt system, men det var kul att vara med om det. Väl därinne så måste jag säga att jag inte förstod vad den här hypen handlade om, det var ganska litet och även om musiken som spelades alldeles säkert var den senaste så var det ganska dåligt.
Överlag så var det en rolig helg, och det är ju trots allt inte varje måndag man kan säga att man var på Spy Bar i helgen.

Låttitel

I fredags hade jag en sådan där skön diskussion med Lisa, en av Emma och Mickes kompisar om det mesta. Det var inflyttningsfest hos Micke och det var massor av sköna människor där, men Lisa var klart en av de trevligaste. Det bästa var att vi satt och bekräftade varandras förnämliga musiksmak.

-Jaha, lyssnar du på Mogwai och Godspeed You Black Emperor, då kanske du gillar Envy? Kul, du lyssnar redan på dom, bra där, jag kan rekommendera Mono.

Och så vidare. Vi lyssnade nästan bara på samma musik så det här med att rekommendera nya grupper blev svårt, men jag lyckades rekommendera Cult of Luna och Khoma och från henne fick jag Red Sparowes (ja dom stavar så) och det är egentligen här min poäng kommer. Jag har hittat världens längsta låttitel;

"And By Our Own Hand Did Every Last Bird Lie Silent In Their Puddles, The Air Barren Of Song As The Clouds Drifted Away. For Killing Their Greatest Enemy, The Locusts Noisily Thanked Us And Turned Their Jaws Toward Our Crops, Swallowing Our Greed Whole."

Dessutom så är det riktigt bra musik, mitt musikintresse har tagit ett steg framåt nu i höst, massor av inspiration och Oink är en grym kombo.

Helgen har för övrigt vart riktigt bra, men jag återkommer om den. Nu ska jag vara bakis ett tag till och sedan gå och fika.

bilder

45:45

Post-Socialist

Post-Socialist [Post-Socialisten]

Ett ord som används för att beskriva en person som med utgång ur vänstern, utan vilja kalla sig för socialist, fortfarande söker efter alternativ till hur dagens samhälle ser ut. En person som vill se ett rättvisare, mer jämställt, mer ekologiskt, mer solidariskt, mer vegetariskt samhälle där skatter ses som naturliga, rättvisa som ett överhängande mål och tillväxt med skepsis, men som inte vill hänge sig åt den förlegade socialismen. Många post-socialister kommer ursprungligen ur vänsterrörelsen i form av Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, KPML(r), AFA, Syndikalisterna eller djurrättsrörelsen men har tappat tilltron till den dessa rörelser och/eller deras sätt att arbeta. Post-socialister tar också avstånd från de socialistiska försöken i Sovjet, Kina och Vietnam etc., inte av kategoriska skäl som rör individens rätt till att berika sig på andras bekostnad, frihandel och fri företagsamhet utan av skäl som att dessa försök faktiskt misslyckades och för att idén är för dogmatisk och odemokratisk för för att ha någon större chans att någonsin lyckas. Istället för att vända sig till Karl Marx och Lenin eller Trotskij för att forma en politik eller åsikt om dagens samhälle så läser post-socialister tidskrifter som ETC, Ordfront eller Arena och författare som Naomi Klein, Michel Moore, Erik Schlosser, Mark Lynas, Noam Chomsky, Pierre Bourdieu, Maria-Pia Boëthius m.fl. Förväxla inte post-socialist med post-socialism eller post-socialistiska länder som är orden för det system som finns i de länder som blivit offer för rovkapitalism och ekonomisk kollaps efter att öst-blocket lade ner i början av 90-talet och som de flesta post-socialister ser som tydliga exempel på varför världen måste förändras.


Det här ordet kom jag på helt själv här om dagen, vet inte om det använts tidigare i detta sammanhang, men kan inte minnas att jag har hört det. Har länge funderat på vad jag är och vad det kallas. Står absolut till vänster, men jag ser att denna rörelse tappat mycket i trovärdighet, dels för sin ovilja att arbeta under nuvarande förhållanden och sätt att se allting som svart eller vitt, dels att deras arbetsmetoder ofta inte visat sig fungera, och framför allt för att det rör sig om en gammal och förlegad idé. Dessutom är jag ju knappast bara "socialist", jag är ju också feminist och vegetarian och förmodligen en hel rad med ord som man kan hitta på för att sätta folk i fack, men tillslut blir det så många saker att det är svårt att hålla reda på allt man är. Så därför uppfann jag ordet post-socialist, det är där jag är, det är det jag är. Ett ord som jag hoppas ska vara användbart för många andra också. Egentligen borde jag ju starta ett post-socialistikt parti där alla som vill något annat kan träffas och komma fram till minsta gemensamma nämnare och sedan köra på. Tror vi skulle bli stora, det vandrar omkring många post-socialister därute, både sådana som vart engagerade i vänstern och sådana som vill något annat men aldrig velat förknippas med socialism såsom den visat sitt ansikte i Östeuropa. Tillsammans borde vi skapa en ny rättvisemärkt ideologi!

textdags, denna gång; Editors

Keep close to me now,
I'll be your guide.
Once we have black hearts,
then love dies.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our feelings.

I'll just close my eyes as you walk out.

I'll keep your eyes wide open tonight,
keep the car on the road now,
feel love bite.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our feelings.

I'll just close my eyes as you walk out.

You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our secrets.

I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk out.

Fotboll

Igår var jag med Magnus, Lasse och Ellen och kollade på Bajen-IFK som spelade i Stockholm. Jag är inte direkt fanatisk, eller egentligen sådär intresserad heller, men om någon frågar vilka jag håller på säger jag alltid Bajen. Och eftersom de andra helt klart är bajrare så stod vi mitt i klacken och sjöng och skrålade, skrek på domaren och motståndarna.

Jag är verkligen fascinerad av den sortens hejande, att verkligen attackheja på ett lag, klä sig i rätt färger och vara fullständigt partisk när det gäller offsider och domslut etc. Massor av testosteron, glädje och aggressioner som kommer till tals. Det är fantastiskt roligt.

Mitt problem med det hela, inte så stort egentligen, var att det verkligen borde finnas en åldersgräns för att gå på fotboll, typ 18 eller så. I alla fall om man ska stå i klacken. Nu var det massor av bortskämda övremedelklasskids från söder som stod och sjöng ramsor som bira, bira, bira, bärs, bärs bärs och hata, hata, hata Göteborg. Inte alls speciellt konstruktivt och det märktes att den äldre delen av klacken var irriterade på dom. Så om de skulle kunna få bort kidsen så skulle det vara hur bra som helst.

Det var dagen igår ändå i och för sig. Pluggade och var duktig på dagen och sen for vi bil upp till Stockholm, drack 7.5or och whiskey som sig bör när man ska på fotboll. Sjukt mysigt.

Idag har pluggat järnet och spelat squash. De var mycket svårare än badminton som jag faktiskt är bra på, men jag lär mig väl. Ikväll blir det lugnt med hemmalagad pizza hos Emma och Helena om jag lyckas få tag på en reservnyckel till tvättstugan, originalet ligger nämligen i tvättstugan just nu... typiskt.

Fan vad det gick fel, landskronaversion

Om det nu är så att valet i allmänhet gick helt åt helvete så är det inget mot hur det gick i Landskrona. Där fick sverigedemokraterna en femtedel av rösterna, drygt. Därmed knappt efter fp och bara typ 10% efter sossarna. Gud vad det måste vara pinsamt att komma därifrån. fast det gäller ju alla oss, det är så sorgligt. Jag har tänkt att blogga om andra saker, men det här tar ju verkligen musten ur mig. Att ett helt lands befolkning, speciellt mitt land, kunde rösta så korkat. Jag har så svårt att förstå att folk är så egoistiska och röstar så att de som redan har det bra får det så mycket bättre och alla utsatta grupper får det sämre. Det är liksom inga små grupper; pensionärer, studenter, kvinnor, barnen, invandrarna, homosexuella... Alla utom de som redan är gynnade. Men det är väl bara att bita ihop och hoppas att de inte förstör så mycket.

Imorgon är det "International Talk-like-a-pirate-day" som jag blivit uppmärksamad på från massor av folk, bland annat ronnies blogg. Det är allltid något. Och jag har hört att Snakes on a Plane är lika bra som titeln och hypen antyder. Man får hålla sig fast vid det lilla.

Sov gott, det ska jag göra.

Fy fan vad det gick fel....

Trodde verkligen inte att det kunde gå såhär. Visst har högern, överklassen, borgarna, kalla dom vad ni vill, sett starka ut i undersökningarna, men att det skulle bli såhär, det trodde jag inte. Svenska folket är tydligen så korkade. Orkar inte ens skriva mer om det här nu, ska reflektera lite och kommentera imorgon.

Svarta kläder imorgon, det var ett hårt slag mot rättvisa, solidaritet, miljön och feminismen det här.

Godnatt

Hmm.... Förmodligen lider jag mest av bakfylleångest, eller någonslags ångest för att det är lördag och jag inte har något vettigt för mig alls. Men kan inte låta bli att känna mig lite ensam, jag tror jag är lite olyckligt kär. Det kanske inte alls är så egentligen, saknar att ha någon att tycka om, och ta hand om, och så lägger jag det på någon som inte gillar mig. Det är korkat. Men det skulle vara så bra med någon att ringa till, att se på film med och sova sked. Saknar det. Drömde om mitt ex, Helén alltså, och kom att tänka på henne, eller den tiden och hur mycket jag tyckte om att vara med någon. Det kanske är tråkigt, men jag är nog lite av en varaihopkille, gillar det och är ganska bra på det.

Saknar att vara kär, och att ha någon som är kär i mig.

sleep will not come to this tired body now
peace will not come to this lonely heart
there are some things i'll live without
but i want you to know that i need you right now
i need you tonight

Pinsamt...

Alla vuxenpoäng jag trodde mig ha samlat ihop lyckades jag slänga iväg på en enda kväll. Gårdagskvällens upplägg var perfekt, sushi till kvällsmat hos Gabriel, som bodde våningen ovanför Axel där förfesten var. Bra med folk, bra folk. Vad väljer jag att göra, jodå hälla mig ca 8 dl, 47,5 % gin. Det kan naturligtvis inte gå bra. Kom till ÖG med den nya klubben, alla som jag skulle vilja hänga med var där, de skönaste pol magarna, mina bästa andra vänner, skönt folk som jag vill känna mer och söta flickan. Jag lyckades stå upp i ungefär en halvtimme, sen blev det för mycket och efter att ha suttit ute i rökrutan, jag vet inte hur länge, så tog jag mig hemmåt. Så jävla pinsamt, irriterande och dumt. Det enda förståndiga på hela kvällen var att jag själv förstod att det var dags att gå.

Det som kändes bra var att när jag vaknade, mådde jag dels förvånandsvärt bra, dels hade jag fått ett par sms där folk frågade om jag levde, vilket jag trots allt gjorde. Skönt med folk som bryr sig om mig, även när jag, snart 25 år gammal, inte klarar av att ta hand om mig själv. Dum dag.

Oink!

Måste säga att det är en sådan fantastisk sida, en aldrig sinande ström av musik, så mycket musik, allt jag kan komma på att jag vill ha finns, och inte bara att det finns, det finns i massa olika verisioner. Och inte nog med det, det finns en "folk som laddat hem detta laddade också hem det här"-funktion. Underbart. Har laddat hem en del hittills, Midlake, Woven Hand, Peaches, Beirut, Manyfinger och Regina Spektor, mp3-spelaren är full....
Jag talar förstås om oink.me.uk, den absolut bästa musiktorrentsite dit jag precis fick en mycket efterlängtad inbjudan. Tack så mycket Ronnie!

Annars en ganska lugn, nästintill meningslös dag. Vacker väder, lite plugg, fika med Lasse, Magnus och Ellen. Gick och shoppade en ny skjorta och ett par nya jeans, kommer ha det i skolan i morgon, så missa inte att säga att det är fint, ni vet, vanligt social conduct.

Tränade thaiboxning igen för första gången efter sommaren, gode gud vad det var jobbigt, hade tappat massa teknik, framförallt andningsteknik, smidighet och kondition, kommer ta ett par månader att komma tillbaka. Men det viktiga är att det var roligt, och det var det. Ska försöka få till ett inlägg om varför jag tycker att det är så roligt att slåss och sparkas, jag förstår att det verkar konstigt, men det finns något där, en drift, en koncentration, något. Ska försöka sätta ord på det och återkomma.

Vuxen?

Har alltid tänkt att det här med att bli vuxen, stor på riktigt liksom, är något som helt plötsligt dyker på en. Man vaknar en morgon, eller det kanske tar lite längre tid, men i princip, och känner det på sig. "Fan jag är stor nu, jag vill andra saker, har andra mål, värderar andra saker." Det betyder också att saker som tidigare var självklara saker att göra, se, uppskatta blivit mindre viktiga, inte lika betydelsefulla. Jag menar det inte att det skulle vara negativt, bara annorlunda, att perspektiven flyttas.
Ska försöka vara lite mer specifik med saker som är viktigare som vuxen;

-Vilja engagera sig i saker som betyder något, och som kan komma att betyda något resten av livet.
-Värdera skönt umgänge med vänner i min egen ålder över en kopp kaffe och en dammsugare, mer än att gå ut och träffa folk mer flyktigt.
-Fundera över att åka upp och fjällvandra istället för vilken festival det ska bli nästa sommar.
-Dra sig undan tillfälliga förhållanden där det inte finns någon framtid.
-Vara smått besatt av att få min Doktor Westerlunds blomma att bli stor och fin.
-Att förstå att saker och ting tar slut, att finna sig i det och sluta vara bitter.
-Engagera sig i kost, motion och sin hälsa, inte för att se bra ut, utan för att det är skönt att må bra. Dessutom är det bra med en sund kropp i ungdomen när ålderns höst infinner sig.
-Tycka att det är ganska skönt att inte hänga vid datorn hela tiden, för man får så mycket mer gjort annars.
-Inse att studierna faktiskt är viktiga.

Undrar om jag inte hade en sådan morgon nu i morse? Går sådant här över?

Sov gott!

Valdebatt, löpning och allmänt antiplugg

Skön dag som innefattat ungefär detta;

-Tv-spel, slog Jocke i lite Pro evolutionmatcher
-OK föreläsning, statstiken ska nog gå bra
-Mat hos Nicklas med mycket lyxiga och goda smoothies till efterrätt
-Löpning, det gick lite fortare denna gång, ca 45:30, slog Magnus
-Hemringning till mamma och bosse, pappa och mormor och morfar, duktig Patrik
-Matlådelagning, fint gult ris och vad som kan kallas indisk gryta, mycket nyttig, mycket vegan
-Tv-utfrågningen av partiledarna, med en ganska fyndig Jan Gulliou
-Absolut inget pluggande...

På det hela taget, alltså en mycket bra dag, svårt att misslyckas med tanke på vädret...

Ska ta tag i den sista punkten imorgon, det blir bra.

Revolutionen startar nu!

Marx menade att kapitalismen kommer att falla ihop av sig själv när tiden är mogen. Revolutionärer som Mao, Ho Chi Minh och Castro följde Lenins fotspår och tog saken i egna händer och försökte införa socialismen genom proletariatets diktatur långt innan tiden var mogen. De tyckte att det tog för lång tid för kapitalismen att rasa av sin egen tyngd och instabilitet. Följderna blev antingen katastrofala som i Sovjet under Stalin eller Kina under kulturrevolutionen, eller så hamnade de ändå i en slags i en underordning i det kapitalistiska världen där länder som Vietnam och dagens Kina producerar Nikeskor undervidriga förhållanden och obefintliga löner, och detta utan att åtnjuta minsta form av demokrati.

Men nu verkar det som om kapitalismen är redo att fall ändå. Detta i sin ständiga jakt på profit och nya underhållningsformer för att hålla den uttråkade överviktiga massan i väst i vår dvala där omvärlden bara fungerar som rekreationsområde och råvarudepå. Det är genom tv som spänningarna mellan klasser och raser kommer att göras tydlig, och jag antar att produktionsbolagen är dagens RAF. Det är ändå mer genomtänkt att på bästa sändningstid visa översitteriet och rasismen än att bomba varuhus för att påskynda övergången. Och det är inga dåliga idéer de har;

-Klasskampen på tv400 är ett program där allas vår tv-"boxare" Paulo Roberto kommer att träna ungdomar från Stockholms förorter, och överklasskids från Stureplan i att boxas mot varandra.

-Ett ännu inte namngett program som kommer att gå på tv 4 i höst med vanligt enkelt dokusåpaupplägg kommer att para ihop Stockholms överklass med förortsmänniskor i tävlingar mot varandra.

-Survivor i USA tar det hela ett steg längre och delar inte bara upp deltagarna i klasser, årets upplaga har nämligen delat upp lagen enligt ras...

Så proletärer världen över, förenen eder framför tv-sofforna! Revolutionen är nära förestående!