25

När jag var liten, vet inte riktigt hur liten, men säg kanske tio, hade jag en helt annan bild av hur det skulle vara när jag blev gammal. På den tiden såg jag 25 som en magisk gräns där allt som skulle hända i ens liv som var värt någonting redan skulle ha inträffat. Jag såg mig oftast med en motorcykel, tror jag fick detta från en äldre kusin som var helt frälst i motorcyklar, själv kände jag ingen som ens hade en, men jag visste att det var sådan jag skule bli. Och om inte en mängd saker inträffat den dag jag fyllde 25 så skulle jag ta min motorcykel och åka ut över ett stup, lite som slutscenen i Thelma & Louise, allting efter 25 var ändå bara en utförsbacke.
Exakt vad som stod på listan över saker som skulle ha klarats av vet jag inte riktigt men jag vet att jag absolut skulle ha skaffat barn vid den här åldern, för jag ville inte vara en gammal pappa. Med det kom att jag naturligtvis skulle ha ett bra jobb, en karriär som redan var påväg. Antar att det skiftade en hel del kring vad jag skulle bli, men jag vet att jag var inställd väldigt länge på att bli djurforskare, ett ganska odefinierat yrke, men jag tror att det ingick att ha på sig khakikläder och rädda utrotningshotade djur i Afrika. Jag skrev faktiskt små extra arbeten hemma om olika djur, bland annat näbbdjuret som var en liten favorit.
Idag fyller jag 25 år, och jag har inte ens en motorcykel, inte har jag några barn, någon att skaffa dom med eller en karriär. Även om jag haft en så är jag ganska säker på att jag inte tagit med den till USA för att köra fort genom dammet och slutligen störta ut över klippkanten. Saker och ting är inte som jag ville när jag är tio, inte som när jag var femton eller tjugo heller. Om jag ska vara ärlig så vet jag faktiskt inte om jag är helt där jag vill vara just nu heller. Men det spelar ingen roll, det finns alltid planer, idéer om vad jag borde vara och göra som flyger omkring in mitt huvud. Det viktiga är att jag trivs, att det finns människor runt omkring mig som trivs i mitt sällskap förmodar jag lika bra som jag trivs i deras. Det finns människor som tidigare vart mig väldigt nära som kommer tänka på mig på min födelsedag och som jag är glad att jag fortfarande har kontakt med.
Kort sagt, trots att jag inte ens är nära en karriär utan kommer att gå i skolan tills jag är nästan trettio, inte har barn eller ens flickvän och cyklar till skolan, så trivs jag. Det ska bli spännande att se vad de närmaste 25 åren har att erbjuda, det känns som att många av höjdpunkterna kommer nu.