En klump otur?

Jag har haft en liten teori i bakhuvudet väldigt länge. Det är en sådan teori som naturligtvis inte stämmer, men den finns där ändå. Och den tanken har betydelse för mig, men precis som för religiösa människor så är det ganska sällan jag verkligen får bevis för att den fungerar. Men nu har jag haft en uppenbarelse. Min tanke är lite som karma, fast ändå inte;
Alla människor har en viss del otur, vissa mer än andra. Och denna otur ska användas under din livstid, frågan är hur stor varje portion blir. Därför brukar jag tänka att det är ganska bra att man drabbas av mindre olyckor ganska ofta, för då sparar man inte ihop till att bli påkörd av en lastbil eller dylikt. På min senaste resa gick allt så förbaskat bra att jag de sista två veckorna inte vågade åka några fordon, eller dyka, eller gå långt, eller vara under kokosnötspalmer. Lite överdrivet kanske. Men inget hände hur som helst.
I fredags när vi var ute så var det något bakom mig som råkade slå av mig mina glasögon, när jag fick upp dom från golvet typ 5-10 sekunder senare hade någon redan råkat kliva på dom. Detta kunde lätt ha räknats som en massa otur. Men den sista tiden har allt både gått och kännts bra, så jag räknade denna otur som en ganska liten portion och dansade glatt vidare, ett ganska litet pris att betala för allt som gått bra. Och så igår när jag skulle sova, då fick jag bevis för att det var tur att det hände.
Jag skulle bara byta musik på datorn, klockan var runt två (ja,jag lyssnar på musik när jag sover). Men lampan vid sängen är avstängd på grund av att det satt en laddare i eluttaget, men jag tänkte att jag hittar till datorn ändå. Vad jag inte kom ihåg var att jag hade vattnat växterna i mitt rum och av någon anledning fyllt upp hela kannan till kanten, vilket är mycket mer vatten än vad som går åt. Denna kanna råkade jag hälla ut, hela, över min dator som står bredvid skrivbordet. Av någon anledning så fortsatte den funka. Jag skyndade mig att stänga av den, torka överallt, dra ut alla sladdar som verkligen var dyblöta och sen öppna burken för att blåsa ut så mycket vatten som möjligt med min dammborttagningsluft. Efter en natts torkande och en ganska ängslig morgon med lite extra mekande med ljudkortet som inte verkade funka så kom allt igång. Det är denna dator jag skriver på, trots att den dränkts i en liter vatten. Så nu verkar glasögonen ännu mer värda, nu när den oturen varit med och skyddat mig från den super kostnad, och allt extra mek det skulle bli om datorn verkligen pajade.

Hallelujah!