Vuxen?

Har alltid tänkt att det här med att bli vuxen, stor på riktigt liksom, är något som helt plötsligt dyker på en. Man vaknar en morgon, eller det kanske tar lite längre tid, men i princip, och känner det på sig. "Fan jag är stor nu, jag vill andra saker, har andra mål, värderar andra saker." Det betyder också att saker som tidigare var självklara saker att göra, se, uppskatta blivit mindre viktiga, inte lika betydelsefulla. Jag menar det inte att det skulle vara negativt, bara annorlunda, att perspektiven flyttas.
Ska försöka vara lite mer specifik med saker som är viktigare som vuxen;

-Vilja engagera sig i saker som betyder något, och som kan komma att betyda något resten av livet.
-Värdera skönt umgänge med vänner i min egen ålder över en kopp kaffe och en dammsugare, mer än att gå ut och träffa folk mer flyktigt.
-Fundera över att åka upp och fjällvandra istället för vilken festival det ska bli nästa sommar.
-Dra sig undan tillfälliga förhållanden där det inte finns någon framtid.
-Vara smått besatt av att få min Doktor Westerlunds blomma att bli stor och fin.
-Att förstå att saker och ting tar slut, att finna sig i det och sluta vara bitter.
-Engagera sig i kost, motion och sin hälsa, inte för att se bra ut, utan för att det är skönt att må bra. Dessutom är det bra med en sund kropp i ungdomen när ålderns höst infinner sig.
-Tycka att det är ganska skönt att inte hänga vid datorn hela tiden, för man får så mycket mer gjort annars.
-Inse att studierna faktiskt är viktiga.

Undrar om jag inte hade en sådan morgon nu i morse? Går sådant här över?

Sov gott!