me, myself and i

Det är kanske i och för sig hela grejen att ha en blogg, att den handlar om precis me, myself and i.

Mitt läge idag är väldigt svårbestämbart, har börjat på två kurser, statistik a och den globala ekonomin på cemus. Den förstnämnda verkade ordentligt tråkig, en massa grekiska tecken som när man drog roten ur dom kom fram till saker som median, standardavvikelse och kvartärer. Den andra däremot verkar väldigt rolig, som att jag ka tycka ekonomi är kul att läsa om ändå. En ekonomikurs som innehåller olika aspekter av ekonomin, som ifrågasätter tillväxt och där eleverna får plats att tala, fråga och disskutera, NEK-institutionen har massor att lära.

När jag gick hem från den sena föreläsningen, den slutade inte förrän halv nio, lyssade jag lite på Autorock med Moqwai, en sån där lite sorgen låt som loopar sig upp mot ett cresendo, funderade lite över livet i allmänhet. Jag är snart 25, de senaste åren har jag haft klart för mig hur jag vill leva mitt liv, och med vem jag skulle göra det. Just nu vet jag inte vart jag är påväg, var jag vill. Vilka kurser ska jag läsa, var vill jag arbeta, och med vad? Och framförallt, varför finns det ingen som jag kan vara kär i? Kanske helst någon som tycker om mig också och vill hålla mig i handen på hösten. Skulle tycka om det. Är redo för det... Äntligen.

Allt känns så oäkta just nu, alla pratar om planer, idéer, vad de vill, men inget känns äkta, allra minst det jag försöker känna, eller säger mig vilja. Önskar att allt bara kunde falla tillbaka på marken och vara normalt igen. Fattbart.