bilder

45:45

Post-Socialist

Post-Socialist [Post-Socialisten]

Ett ord som används för att beskriva en person som med utgång ur vänstern, utan vilja kalla sig för socialist, fortfarande söker efter alternativ till hur dagens samhälle ser ut. En person som vill se ett rättvisare, mer jämställt, mer ekologiskt, mer solidariskt, mer vegetariskt samhälle där skatter ses som naturliga, rättvisa som ett överhängande mål och tillväxt med skepsis, men som inte vill hänge sig åt den förlegade socialismen. Många post-socialister kommer ursprungligen ur vänsterrörelsen i form av Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, KPML(r), AFA, Syndikalisterna eller djurrättsrörelsen men har tappat tilltron till den dessa rörelser och/eller deras sätt att arbeta. Post-socialister tar också avstånd från de socialistiska försöken i Sovjet, Kina och Vietnam etc., inte av kategoriska skäl som rör individens rätt till att berika sig på andras bekostnad, frihandel och fri företagsamhet utan av skäl som att dessa försök faktiskt misslyckades och för att idén är för dogmatisk och odemokratisk för för att ha någon större chans att någonsin lyckas. Istället för att vända sig till Karl Marx och Lenin eller Trotskij för att forma en politik eller åsikt om dagens samhälle så läser post-socialister tidskrifter som ETC, Ordfront eller Arena och författare som Naomi Klein, Michel Moore, Erik Schlosser, Mark Lynas, Noam Chomsky, Pierre Bourdieu, Maria-Pia Boëthius m.fl. Förväxla inte post-socialist med post-socialism eller post-socialistiska länder som är orden för det system som finns i de länder som blivit offer för rovkapitalism och ekonomisk kollaps efter att öst-blocket lade ner i början av 90-talet och som de flesta post-socialister ser som tydliga exempel på varför världen måste förändras.


Det här ordet kom jag på helt själv här om dagen, vet inte om det använts tidigare i detta sammanhang, men kan inte minnas att jag har hört det. Har länge funderat på vad jag är och vad det kallas. Står absolut till vänster, men jag ser att denna rörelse tappat mycket i trovärdighet, dels för sin ovilja att arbeta under nuvarande förhållanden och sätt att se allting som svart eller vitt, dels att deras arbetsmetoder ofta inte visat sig fungera, och framför allt för att det rör sig om en gammal och förlegad idé. Dessutom är jag ju knappast bara "socialist", jag är ju också feminist och vegetarian och förmodligen en hel rad med ord som man kan hitta på för att sätta folk i fack, men tillslut blir det så många saker att det är svårt att hålla reda på allt man är. Så därför uppfann jag ordet post-socialist, det är där jag är, det är det jag är. Ett ord som jag hoppas ska vara användbart för många andra också. Egentligen borde jag ju starta ett post-socialistikt parti där alla som vill något annat kan träffas och komma fram till minsta gemensamma nämnare och sedan köra på. Tror vi skulle bli stora, det vandrar omkring många post-socialister därute, både sådana som vart engagerade i vänstern och sådana som vill något annat men aldrig velat förknippas med socialism såsom den visat sitt ansikte i Östeuropa. Tillsammans borde vi skapa en ny rättvisemärkt ideologi!

textdags, denna gång; Editors

Keep close to me now,
I'll be your guide.
Once we have black hearts,
then love dies.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our feelings.

I'll just close my eyes as you walk out.

I'll keep your eyes wide open tonight,
keep the car on the road now,
feel love bite.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our feelings.

I'll just close my eyes as you walk out.

You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.
You fall from grace, we fall with such grace.

Look at us through the lens of a camera,
does it remove all of our pain?
If we run they'll look in the back room,
where we hide all of our secrets.

I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk.
I just close my eyes as you walk out.

Fotboll

Igår var jag med Magnus, Lasse och Ellen och kollade på Bajen-IFK som spelade i Stockholm. Jag är inte direkt fanatisk, eller egentligen sådär intresserad heller, men om någon frågar vilka jag håller på säger jag alltid Bajen. Och eftersom de andra helt klart är bajrare så stod vi mitt i klacken och sjöng och skrålade, skrek på domaren och motståndarna.

Jag är verkligen fascinerad av den sortens hejande, att verkligen attackheja på ett lag, klä sig i rätt färger och vara fullständigt partisk när det gäller offsider och domslut etc. Massor av testosteron, glädje och aggressioner som kommer till tals. Det är fantastiskt roligt.

Mitt problem med det hela, inte så stort egentligen, var att det verkligen borde finnas en åldersgräns för att gå på fotboll, typ 18 eller så. I alla fall om man ska stå i klacken. Nu var det massor av bortskämda övremedelklasskids från söder som stod och sjöng ramsor som bira, bira, bira, bärs, bärs bärs och hata, hata, hata Göteborg. Inte alls speciellt konstruktivt och det märktes att den äldre delen av klacken var irriterade på dom. Så om de skulle kunna få bort kidsen så skulle det vara hur bra som helst.

Det var dagen igår ändå i och för sig. Pluggade och var duktig på dagen och sen for vi bil upp till Stockholm, drack 7.5or och whiskey som sig bör när man ska på fotboll. Sjukt mysigt.

Idag har pluggat järnet och spelat squash. De var mycket svårare än badminton som jag faktiskt är bra på, men jag lär mig väl. Ikväll blir det lugnt med hemmalagad pizza hos Emma och Helena om jag lyckas få tag på en reservnyckel till tvättstugan, originalet ligger nämligen i tvättstugan just nu... typiskt.

Fan vad det gick fel, landskronaversion

Om det nu är så att valet i allmänhet gick helt åt helvete så är det inget mot hur det gick i Landskrona. Där fick sverigedemokraterna en femtedel av rösterna, drygt. Därmed knappt efter fp och bara typ 10% efter sossarna. Gud vad det måste vara pinsamt att komma därifrån. fast det gäller ju alla oss, det är så sorgligt. Jag har tänkt att blogga om andra saker, men det här tar ju verkligen musten ur mig. Att ett helt lands befolkning, speciellt mitt land, kunde rösta så korkat. Jag har så svårt att förstå att folk är så egoistiska och röstar så att de som redan har det bra får det så mycket bättre och alla utsatta grupper får det sämre. Det är liksom inga små grupper; pensionärer, studenter, kvinnor, barnen, invandrarna, homosexuella... Alla utom de som redan är gynnade. Men det är väl bara att bita ihop och hoppas att de inte förstör så mycket.

Imorgon är det "International Talk-like-a-pirate-day" som jag blivit uppmärksamad på från massor av folk, bland annat ronnies blogg. Det är allltid något. Och jag har hört att Snakes on a Plane är lika bra som titeln och hypen antyder. Man får hålla sig fast vid det lilla.

Sov gott, det ska jag göra.

Fy fan vad det gick fel....

Trodde verkligen inte att det kunde gå såhär. Visst har högern, överklassen, borgarna, kalla dom vad ni vill, sett starka ut i undersökningarna, men att det skulle bli såhär, det trodde jag inte. Svenska folket är tydligen så korkade. Orkar inte ens skriva mer om det här nu, ska reflektera lite och kommentera imorgon.

Svarta kläder imorgon, det var ett hårt slag mot rättvisa, solidaritet, miljön och feminismen det här.

Godnatt

Hmm.... Förmodligen lider jag mest av bakfylleångest, eller någonslags ångest för att det är lördag och jag inte har något vettigt för mig alls. Men kan inte låta bli att känna mig lite ensam, jag tror jag är lite olyckligt kär. Det kanske inte alls är så egentligen, saknar att ha någon att tycka om, och ta hand om, och så lägger jag det på någon som inte gillar mig. Det är korkat. Men det skulle vara så bra med någon att ringa till, att se på film med och sova sked. Saknar det. Drömde om mitt ex, Helén alltså, och kom att tänka på henne, eller den tiden och hur mycket jag tyckte om att vara med någon. Det kanske är tråkigt, men jag är nog lite av en varaihopkille, gillar det och är ganska bra på det.

Saknar att vara kär, och att ha någon som är kär i mig.

sleep will not come to this tired body now
peace will not come to this lonely heart
there are some things i'll live without
but i want you to know that i need you right now
i need you tonight

Pinsamt...

Alla vuxenpoäng jag trodde mig ha samlat ihop lyckades jag slänga iväg på en enda kväll. Gårdagskvällens upplägg var perfekt, sushi till kvällsmat hos Gabriel, som bodde våningen ovanför Axel där förfesten var. Bra med folk, bra folk. Vad väljer jag att göra, jodå hälla mig ca 8 dl, 47,5 % gin. Det kan naturligtvis inte gå bra. Kom till ÖG med den nya klubben, alla som jag skulle vilja hänga med var där, de skönaste pol magarna, mina bästa andra vänner, skönt folk som jag vill känna mer och söta flickan. Jag lyckades stå upp i ungefär en halvtimme, sen blev det för mycket och efter att ha suttit ute i rökrutan, jag vet inte hur länge, så tog jag mig hemmåt. Så jävla pinsamt, irriterande och dumt. Det enda förståndiga på hela kvällen var att jag själv förstod att det var dags att gå.

Det som kändes bra var att när jag vaknade, mådde jag dels förvånandsvärt bra, dels hade jag fått ett par sms där folk frågade om jag levde, vilket jag trots allt gjorde. Skönt med folk som bryr sig om mig, även när jag, snart 25 år gammal, inte klarar av att ta hand om mig själv. Dum dag.

Oink!

Måste säga att det är en sådan fantastisk sida, en aldrig sinande ström av musik, så mycket musik, allt jag kan komma på att jag vill ha finns, och inte bara att det finns, det finns i massa olika verisioner. Och inte nog med det, det finns en "folk som laddat hem detta laddade också hem det här"-funktion. Underbart. Har laddat hem en del hittills, Midlake, Woven Hand, Peaches, Beirut, Manyfinger och Regina Spektor, mp3-spelaren är full....
Jag talar förstås om oink.me.uk, den absolut bästa musiktorrentsite dit jag precis fick en mycket efterlängtad inbjudan. Tack så mycket Ronnie!

Annars en ganska lugn, nästintill meningslös dag. Vacker väder, lite plugg, fika med Lasse, Magnus och Ellen. Gick och shoppade en ny skjorta och ett par nya jeans, kommer ha det i skolan i morgon, så missa inte att säga att det är fint, ni vet, vanligt social conduct.

Tränade thaiboxning igen för första gången efter sommaren, gode gud vad det var jobbigt, hade tappat massa teknik, framförallt andningsteknik, smidighet och kondition, kommer ta ett par månader att komma tillbaka. Men det viktiga är att det var roligt, och det var det. Ska försöka få till ett inlägg om varför jag tycker att det är så roligt att slåss och sparkas, jag förstår att det verkar konstigt, men det finns något där, en drift, en koncentration, något. Ska försöka sätta ord på det och återkomma.

Vuxen?

Har alltid tänkt att det här med att bli vuxen, stor på riktigt liksom, är något som helt plötsligt dyker på en. Man vaknar en morgon, eller det kanske tar lite längre tid, men i princip, och känner det på sig. "Fan jag är stor nu, jag vill andra saker, har andra mål, värderar andra saker." Det betyder också att saker som tidigare var självklara saker att göra, se, uppskatta blivit mindre viktiga, inte lika betydelsefulla. Jag menar det inte att det skulle vara negativt, bara annorlunda, att perspektiven flyttas.
Ska försöka vara lite mer specifik med saker som är viktigare som vuxen;

-Vilja engagera sig i saker som betyder något, och som kan komma att betyda något resten av livet.
-Värdera skönt umgänge med vänner i min egen ålder över en kopp kaffe och en dammsugare, mer än att gå ut och träffa folk mer flyktigt.
-Fundera över att åka upp och fjällvandra istället för vilken festival det ska bli nästa sommar.
-Dra sig undan tillfälliga förhållanden där det inte finns någon framtid.
-Vara smått besatt av att få min Doktor Westerlunds blomma att bli stor och fin.
-Att förstå att saker och ting tar slut, att finna sig i det och sluta vara bitter.
-Engagera sig i kost, motion och sin hälsa, inte för att se bra ut, utan för att det är skönt att må bra. Dessutom är det bra med en sund kropp i ungdomen när ålderns höst infinner sig.
-Tycka att det är ganska skönt att inte hänga vid datorn hela tiden, för man får så mycket mer gjort annars.
-Inse att studierna faktiskt är viktiga.

Undrar om jag inte hade en sådan morgon nu i morse? Går sådant här över?

Sov gott!

Valdebatt, löpning och allmänt antiplugg

Skön dag som innefattat ungefär detta;

-Tv-spel, slog Jocke i lite Pro evolutionmatcher
-OK föreläsning, statstiken ska nog gå bra
-Mat hos Nicklas med mycket lyxiga och goda smoothies till efterrätt
-Löpning, det gick lite fortare denna gång, ca 45:30, slog Magnus
-Hemringning till mamma och bosse, pappa och mormor och morfar, duktig Patrik
-Matlådelagning, fint gult ris och vad som kan kallas indisk gryta, mycket nyttig, mycket vegan
-Tv-utfrågningen av partiledarna, med en ganska fyndig Jan Gulliou
-Absolut inget pluggande...

På det hela taget, alltså en mycket bra dag, svårt att misslyckas med tanke på vädret...

Ska ta tag i den sista punkten imorgon, det blir bra.

Revolutionen startar nu!

Marx menade att kapitalismen kommer att falla ihop av sig själv när tiden är mogen. Revolutionärer som Mao, Ho Chi Minh och Castro följde Lenins fotspår och tog saken i egna händer och försökte införa socialismen genom proletariatets diktatur långt innan tiden var mogen. De tyckte att det tog för lång tid för kapitalismen att rasa av sin egen tyngd och instabilitet. Följderna blev antingen katastrofala som i Sovjet under Stalin eller Kina under kulturrevolutionen, eller så hamnade de ändå i en slags i en underordning i det kapitalistiska världen där länder som Vietnam och dagens Kina producerar Nikeskor undervidriga förhållanden och obefintliga löner, och detta utan att åtnjuta minsta form av demokrati.

Men nu verkar det som om kapitalismen är redo att fall ändå. Detta i sin ständiga jakt på profit och nya underhållningsformer för att hålla den uttråkade överviktiga massan i väst i vår dvala där omvärlden bara fungerar som rekreationsområde och råvarudepå. Det är genom tv som spänningarna mellan klasser och raser kommer att göras tydlig, och jag antar att produktionsbolagen är dagens RAF. Det är ändå mer genomtänkt att på bästa sändningstid visa översitteriet och rasismen än att bomba varuhus för att påskynda övergången. Och det är inga dåliga idéer de har;

-Klasskampen på tv400 är ett program där allas vår tv-"boxare" Paulo Roberto kommer att träna ungdomar från Stockholms förorter, och överklasskids från Stureplan i att boxas mot varandra.

-Ett ännu inte namngett program som kommer att gå på tv 4 i höst med vanligt enkelt dokusåpaupplägg kommer att para ihop Stockholms överklass med förortsmänniskor i tävlingar mot varandra.

-Survivor i USA tar det hela ett steg längre och delar inte bara upp deltagarna i klasser, årets upplaga har nämligen delat upp lagen enligt ras...

Så proletärer världen över, förenen eder framför tv-sofforna! Revolutionen är nära förestående!

11 september.

Idag är det inte bara femårs-jubeleum för när dom där tornen rasade ihop i en övertydlig demonstration mot allt vad kapitalism och usa-imperialism heter. Inte heller är det Anna Lind(h?)-grejen som gör denna dag speciell. Utan det är Magnus födelsedag, 25 och allt.
Detta firades redan i lördags då vi var ett gäng som var hos honom och drack öl och lekte lekar. Helena, Magnus Helena, hade då gjort två mycket fina twintowers som blev påkörda av två flygplan, och runt där planen kört in brann ljus. Det som mycket väl kan ha vart det bästa med tårtan var att det gick att ta ur planen och sedan sticka in dom på nytt i tornen. Känslan var läskigt behaglig och det gick verkligen att förstå tillfredställelsen som araberna som körde planen måste ha känt, det måste ju varit samma känsla gånger typ tusen. Det var den finaste tårta jag sett, önskar att det hände något spektakulärt på min födelsedag, Magnus behövde ju inte roffa åt sig allt. Men men, kanske vi får styra upp en Anna-tårta när han fyller trettio? Eller skulle det kunna vara så att vi hunnit bli så jävla vuxna och pk då att vi inte skulle uppskatta den sortens tårtor? Hoppas verkligen inte det.
Idag hade jag köpt en väldigt fin present som jag ville överlämna, men han har haft för sig att ha telefonen avstängd hela dagen, så jag har inte kunnat överlämna den. Det är typ första gången jag kommit mig för att köpa en present till Magnus, och så kan jag inte lämna över den. Känner en viss frustration.

Hur som helst, dagen verkar ju ha gått lugnt till världen över, inga direkta attacker för att fira detta verkar det som, vi spekulerade i att araber skulle vara peppade på jubeleum och sådant, men det verkar inte så ändå...

Annars är läget helt ok. Som sagt kom flickan med pepparkornsögon hem för ett tag sedan och vi träffades lite grann i helgen och sa hej. Det var kul att träffa henne. Blev dock väldigt förvirrad över vad jag kände, och hur jag ska bete mig i hennes sällskap, men jag kom fram till att jag bara ska ta det lugnt och se vad som händer. Händer inget så slipper jag bli besviken, vilket jag skulle bli om jag försökte, händer något så är det kanske roligt. Men jag vet inte om jag skulle vilja det... Ni hör själva, förvirringen är total, det blir för mycket för min lilla hjärna.

Imorgon ska jag anstränga mig lite mer och skriva något vettigt, kanske till och med sammanhållande här. Har faktiskt en hel .txt med bra ämnen. Håll i er!

veckans text

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än fanns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vem som helst
äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst, äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
som gick på gator jag aldrig såg
och tänkte tankar jag aldrig tänkte
under ett tunt och flygigt hår
och alla känslor slog och sprängde
hela vardagen full med hål
i en tid då inget hände
i en stad som alltid sov
men älskling vi var alla en gång små
ja, vi var alla en gång små
ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja, jag sår ständigt nya frön
och i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
men älskling vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö
ja, vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö

this is funny...

Det här är faktiskt riktigt roligt. Prova, skratta lite och bli Chuck Norrisfan. Sov gott.

Chuck Norris fakta.

Aj mitt huvud...

Sam hade någonslags åkaiväg fest igår, det var kanske 40 pers här hemma varav jag bara kände ett fåtal. Det var kul och verkade som om Sam tyckte det var lyckat. Men nu är det stökigt som bara den och Jocke och Sam far omkring och städar, men mitt huvud gör så himla ont. Drack nog en och annan droppe lite för mycket igår.

Annars är det bra. Flickan med pepparkornsögon är tillbaka i stan. Det var kul att träffa henne igen. Hon är kul.

Lite bilder kommer sen, det verkar inte som att blogger vill ta emot dom nu. Ska vila nu.




Dom ville visst vara med nu. Nu födelsedagskalas.

Nothing at all really...

Fick bara lov att skriva något här, klarade inte riktigt av att komma in på min egen sida och se den fula tanten i inlägget innan.

Sätter in lite gamla bilder istället, bilder från en annan tid. En enklare tid. Gladare?
Jag vet inte, men världen snurrade lite saktare och jag visste vad som fanns, vad som hände, hade grepp och kontroll.

Kom tillbaka lugn.
Landa för fan.

One more cup of coffee for the road.
One more cup of coffee for I go,
To the valley below.

Irriterande post

Vi fick reklam och valsedlar från sverigedemokraterna idag. Det är irriterande på så många sätt att sånt får hända. Otroligt knasigt att det finns så mycket dumt folk att de lyckas få ihop pengar att de kan skicka ut skit. Och de måste ju dessutom vara smått störda allihopa, titta bara på den här kärringen, hon ser ju för fan handikappad ut. Förmoligen kommer de ändå inte att komma in i riksdagen, men det finns ju en massa bondhålor i t.ex. skåne (läs danmark) där de sitter i kommunfullmäktige, och om de kommer in på tillräckligt många ställen så kommer deras kassa att växa avsevärt p.g.a. partistödet. Och sådana här människor ska ju inte ha pengar.

Det var mest det, irriterande. Och det regnar dessutom.

Skriver kanske något gladare ikväll, ska iväg och äta hemmagjord pizza med de i min isparksgrupp nu. Ha en bra kväll.

Min favoritrocky

It’s funny 'cause it’s true,
and it’s not funny 'cause it’s true.




(Klicka på bilden för att se den större.)

vad driver folk?

Att gå omkring med en mp3-spelare, oavsett om jag bara är ute på en promenad, eller som idag var på väg någonstans, är för mig synonymt med att tänka en massa semidjupa saker. Dagens promenad resulterade i en tanke på vad det är som driver folk framåt. Vad är det som gör att folk håller på, strävar efter något, kämpar för att ta sig till, ja, vad?

Tanken slog mig på väg förbi ekonomikum när jag mötte en sån där solariebränd snubbe med håret bakåt och mesblåa jeans som sitter lite för högt, lite illa, en mörkblå förmodligen larvigt dyr kofta över en blårutig skjorta och seglarjacka. Vad driver honom, vad är hans mål med livet? Kan det verkligen vara samma mål som jag har? Följdfrågan blev naturligtvis vad fan det är som driver mig, och alla andra?

För min egen del kom jag inte på något direkt, kanske enkel överlevnadsinstinkt där jag skaffar mig värderingar att tro på och tillfälliga mål som kärlek, vänskap och spännande situationer, sådant som får vardagen att verka värd. Men något långsiktigt, en vision, av mitt framtida jag eller mina framtida "bedrifter" kom jag inte riktigt på.

Men är det här något alla tänkt på, förmodligen. Har de i sådana fall funnit sig i att inte veta eller har de valt att stänga av frågan? Eller finns det människor som är så lyckliga att de vet var de ska, som vet vad som kommer att ge deras liv mening?

Så där snurrar det runt under tiden Editors snurrar runt på mp3-spelaren och jag på stan. Ganska så existentiella frågor, men fan det är ganska skönt att fundera över sådana saker. Har gjort det mycket sista tiden och trots att ag inte direkt finner några svar så finner jag ett ganska stort lugn i livet för övrigt. När små saker som disk, pengar och vad som händer i helgen sätts i perspektiv till sådana här saker så blir de ganska små. Viktiga men små. Kanske en praktisk filosofikurs skulle sitta på sin plats i vår, eller kanske etik?

45:50

Vi sprang vår tisdagsmil idag, jag, Magnus, Lasse och som gäststjärnor (kanske kommande regeuljära medlemmar?) Jocke och Helena. Jag sprang tamefan hela skiten på 45:50, det är en sänkning med nästan åtta minuter sedan sist. Om jag håller den här takten när det gäller att sänka tiden kan jag snart lägga av att springa, skulle ju ändå vara i mål för snabbt för att det ska ge något...


Det var allt egentligen, ville bara skryta.

veckans text vecka 36

Det här slår det mesta, det är en låt från kräftskivan som vi var på i helgen. Har skannat den som lite extra bevis på att den faktiskt existerar, jag ville i alla fall inte tro det. Eller ja, inte som att jag är direkt förvånad, eller egentligen direkt upprörd, men det är smått otroligt att en rasistisk låt om någonslags våldtäktsman, torsk och pedofil genom tiderna ändå ansetts vara en normal snapsvisa. Mycket konstigt, men jävlar vad kul det skulle vara om den dök upp på en pol mag-sittning, det politiskt korrekta skulle sätta den minimala förrätten i halsen och därefter behöva skölja ner den med snapsen. Förhoppningsvis med följden att den politiska korrektheten och prettofaktorn skulle åka ner en bit. Klicka på den om ni vill se den större.

Hur som helst, vi sjöng faktiskt den här låten och killen som hade satt ihop häftet hade inte alls läst igenom det och satt som i chocktillstånd och bara skrattade under tiden han skakade på huvudet. Kanske med all rätt, det är bra att läsa igenom saker...

me, myself and i

Det är kanske i och för sig hela grejen att ha en blogg, att den handlar om precis me, myself and i.

Mitt läge idag är väldigt svårbestämbart, har börjat på två kurser, statistik a och den globala ekonomin på cemus. Den förstnämnda verkade ordentligt tråkig, en massa grekiska tecken som när man drog roten ur dom kom fram till saker som median, standardavvikelse och kvartärer. Den andra däremot verkar väldigt rolig, som att jag ka tycka ekonomi är kul att läsa om ändå. En ekonomikurs som innehåller olika aspekter av ekonomin, som ifrågasätter tillväxt och där eleverna får plats att tala, fråga och disskutera, NEK-institutionen har massor att lära.

När jag gick hem från den sena föreläsningen, den slutade inte förrän halv nio, lyssade jag lite på Autorock med Moqwai, en sån där lite sorgen låt som loopar sig upp mot ett cresendo, funderade lite över livet i allmänhet. Jag är snart 25, de senaste åren har jag haft klart för mig hur jag vill leva mitt liv, och med vem jag skulle göra det. Just nu vet jag inte vart jag är påväg, var jag vill. Vilka kurser ska jag läsa, var vill jag arbeta, och med vad? Och framförallt, varför finns det ingen som jag kan vara kär i? Kanske helst någon som tycker om mig också och vill hålla mig i handen på hösten. Skulle tycka om det. Är redo för det... Äntligen.

Allt känns så oäkta just nu, alla pratar om planer, idéer, vad de vill, men inget känns äkta, allra minst det jag försöker känna, eller säger mig vilja. Önskar att allt bara kunde falla tillbaka på marken och vara normalt igen. Fattbart.

Steve Irwin är död.

Att det skulle ta sådan tid. Killen som fått en hel kontinent att framstå som idioter har kolat. Han blev tydligen stucken av ev stor stingrocka han lekte med och hjärtat stannade omedelbart.

Äntligen. Nu kan djuren få vara ifred och vi slipper höra den fulaste av engelska dialekter bräkas ut på tv så fort vi sappar förbi femman. Grattis TV, Grattis djuren, Grattis Australien!

One down, millions to go!

texten

Gode gud vilken vecka. Eller kanske tio dagar, den här insparksgrejen var verkligen mycket att göra, hela tiden konstant. Ut nästan varje kväll, sen vakna vid lite efter tio och tänka att, jovisst jag hinner läsa lite i veckans ETC och dricka kaffe bara för att inse att, shit, jag är en halvtimme sen redan. Men samtidigt, så roligt, massa sköna klasskamrater och en helt ny klass men, vad det verkade som, mycket treliga människor.

Jag tänkte sammanfatta lite kort vad som hände, om inte annat för att jag ska kunna komma ihåg det senare, inlägget härunder består av 20 bilder som jag tycker hyfsat sammanfattar den sista tiden ganska bra de också.

Torsdag 28/4; Träffade de nya reccarna, lekte en rundvandring på stan och sen åt vi mat hemma hos mig.

Fredag, jag lyckades vara sen för första gången, absolut inte den sista, när vi lekte lekar i ekonomikumparken. Kvällen avslutades med en takfest i Flogsta där det dansades och härjades och Helena och Jonas lyckades att se riktigt fräscha ut genom att dricka soffan 7,5or under tiden de rökte och snusade samtidigt.

Lördag, for med Magnus, Helena och Lasse till Stockholm. Lasse hade fått två flaskor i huvudet på vägen hem kvällen innan och mådde lite sådär, efter att ha väntat i 8 timmar på akuten kom det ut en sjuksköterska och sa att de skulle tänka på väntetiden på sjukhuset nu i valet. Vilken jobbig människa, och åt vilket håll menar hon att de skulle rösta, höger eller vänster, eller kanske sjukvårdspartiet?

Anyway, jag tatuerade mig i Stockholm och sen åkte jag tillbaka hem med Magnus. Det blev två fina svalor över brösten som sagt, de har dock lyckats bli inflammerade och mycket av färgen verkar vilja falla av. Satan också.

Söndagen var Norredadagen, vi åkte med ett gammalt tåg ut till ett torp som kåren har och umgicks, det blev lekar, mat och en massa polmaginternhånglande. Tyvärr är det ju aldrig något av det so är på riktigt, vilket stör mig mycket. I need someone soon. Det roligaste var när nog dels badandet på natten, efter en massa sprit och när jag och mina reccar Sofia och Jenny fick deja själva och dansade loss några timmar efter att de andra lagt sig.

Måndagens promenad hem (5 kilometer) kunde inte ha kommit sämre, var grymt bakis och dagen spenderade jag hemma dit Jocke flyttat, det kom över lite folk från insparken och vi tittade på Incedibles och spelade TP. Nice.

Tisdagen var i stort sett helt meningslös på dagen, hade en "demonstration" där vi som hade AFA som tema på gruppen bytte till Drontens vänner istället, mindre kul. Kvällen var barrundans kväll, trots att de flesta ställen var stängde så lyckades jag hälla i mig tolv öl och två tequila, hade kul. Träffade bland annat Ulrika som är en av de jag trivs bäst att prata med här i Uppsala.

Onsdagsmorgonen var av naturliga själ ganska jobbig att vakna på, tog mig i alla fall till dagens aktivitet som var en könsbytardag under det politiskt korrekta namnet "Ombytta roller". Orkade inte utan gick på stan och köpte en ny t-shirt och ett par trevliga skor av märket Cheapos. Slogan, It´s OK!

Det var bryggan so gällde på kvällen och efter bara ett par öl var jag på mitt allra bästa humör och var riktigt, riktigt trevlig hela kvällen. Bra kväll.

Torsdagen gasquedagen och hela insparken avslutades med en bra middag, dock hade vi värdelösa sånganförare och toastmasters som sprang omkring och larvade sig med megafoner. Kom, inte på grund av det, på att jag är ganska färdig med det här och ska ta det lugnare, umgås med de jag tycker om, både pol magare och andra och satsa mer på skolan, mycket mindre låtsasskit. Kvällen var dock bra och jag hade på efterfesten en jävligt trevlig pratstund med Johannas lillasyster, Sandra, som är 87:a och till min stora förvåning fann jag det givande. Måste kanske omvärdera min åldersnojja. Folk är som dom är, det har inte bara med åldern att göra.

Efter den här veckan tog jag det verkligen bara lugnt på fredagen, Sam, Uffe och Martin var över en sväng, men efter det så var det dags för mig att sova från elva till tolv dagen efter. Det var grymt skönt.

Igår var Sam, Erik, Tomas, Jocke och jag på kräftskiva med bostadsrättsföreningen. Gratis sprit och kräftor. Vi gjorde det bra måste jag säga. Det var sista dagen jag åt fisk och skaldjur, det är slut nu, kanske för ett tag, kanske för alltid.

Från och med nu kan ni räkna med fler inlägg här, och fler bilder. Men nu har jag dokumenterat den här veckan i alla fall.

Statistik imorgon.

the pictures