Moms och elljusspår

Det finns så många saker att klaga på och så otroligt många människor som praktiserar detta. Jag kan erkänna att jag själv har lättare för att vara negativ till saker än positiv, det ligger på något sätt närmare att se saker som är fel än saker som är rätt. Vet inte om det är ett mänskligt drag, en kulturfråga eller helt på det personliga planet, lite av varje antar jag. Jag tänkte bryta mitt eget gnällande lite grann nu genom att uppmärksamma två saker som är fantastiska; elljusspåren och momsen.

Idén om det hälsosamma och lyckliga folkhemmet belyses verkligen av elljusspåren. Var du än befinner dig, vilken liten håla som helst i Sverige så finns det belysta motionsslingor med ett lämpligt underlag att bara ge sig ut och springa på. Där ska vem som helst kunna ge sig ut och springa olika längder som visas av pedagogiska skyltar i olika färger och former, och det kanske mest fantastiska med det hela är att folk verkligen gör det. Jag har börjat springa en del nu under hösten och när jag än har vart ute så har det varit en himla trafik med folk som har gått med stavar, sprungit, intervalltränat eller rastat hundar. Personligen tror jag att vi har elljusspåren att tacka för att vi inte har så mycket fetma eller hjärtkärlsjukdomar i det här landet. Ytterligare lyx är det ju förstås att på vintern, oavsett hur lite snö det finns, så är det alltid någon som ordar skidspår att åka i, något jag inte provat, men det finns ju entusiaster överallt. Verkligen en fantastisk uppfinning i en god socialistisk folkhemsbyggaranda.

Det här med momsen kom jag att tänka på häromdagen. Jag var ute och shoppade en massa onödiga saker, lite presenter, lite bruksvaror som tvål, cd-skivor, deo och så lite kläder. Notan för den eftermiddagen slutade på dryga tusenlappen. Tusenkronor som jag bränt på saker som jag inte alls behöver. Visst, jag behöver tvål, och mat, och till viss mån kläder, men inte i en sådan omfattning som jag nu köpte, eller som jag i dagsläget brukar. Det är här det fantastiska med momsen kommer in, av mina drygt tusen kronor går drygt 250 kronor till bra saker, både sådana som jag själv tar del av och saker som kommer andra människor till godo. Saker som elljusspår, sjukvård, min egen utbildning, bistånd och bidrag till människor som inte har det lika bra som jag. Jag kan shoppa och ändå ha ett ganska gott samvete för hur jag kan skämma bort mig själv som student i ett i-land fast folk har det dåligt på andra platser. Och visst jag har redan betalat skatt på pengarna en gång, inte studiemedlet förstås, men på det jag tjänar när jag jobbar, men dessa extra pengar är ju helt enkelt en skatt på vad som skulle kunna kallas lyxkonsumtion. Helt rätt.
Nu går det ju inte att byta ut inkomstskatten mot moms, dels skulle en svart marknad öppnas, men framförallt för att de som tjänar mycket pengar inte spenderar en lika stor del av sin inkomst på shopping, mat eller dylikt som vi andra, och dessa människor ska naturligtvis beskattas hårdast. Men hur som helst ville jag bara belysa detta underbara fenomen, momsen, som i valiga fall ofta får mycket oförtjänt skit.

Så, lite mindre gnäll på internet, lite mindre gnäll från mig.