Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland så bara faller bergochdalbanan tills det är omöjligt att tro att det någonsin vänder. Ibland svänger den till åt ett annat håll än förväntat och trycket över magen och bröstet skapar illamående. Ibland, när farten och höjden är rätt, så pirrar det underbart och det är omöjligt att inte sträcka upp händerna.
2 kommentarer:
ja det kan man fråga sig.
Om man skulle lägga ihop alla minuter som alla umeåflickor varit rädda för hagamannen totalt och sedan dela med 10 skulle den tiden fortfarande vara en livstid... vilket alltså borde vara hans straff. bra logik från flickan som fick ett överfallslarm av sin pappa i samma sväng. (om man sedan skulle ta den tidigare nämnda tiden tiden och adda alla föräldrars oroliga minuter och dela med 100... är det fortfarande en livstid.)
Jag tror man måste ha en egen blogg för att få livstid!
Skicka en kommentar